Annons
Nyheter

Räkna med en tuff match mellan Clinton och Obama

När supertisdagens festyra nu gått över i den grå februarivardagens lunk, vaknar eftertanken: Vad är det vi håller på med? Vad är det i amerikansk politik som gör ett primärval så fascinerande och så oemotståndlig långt utanför USA:s gränser?
Nyheter • Publicerad 7 februari 2008

Svaret är lika enkelt som givet. Det är tävlingen, matchen, fighten, duellen, tvekampen – välj själv metafor – som gör det. Förenklat, visst. Men amerikansk politik blir publik och folklig först när allt ställs på sin spets. Med medialogikens självklara uppdelning i svart mot vitt, ja mot nej och älskad mot hatad finns det ingen annan väg att gå.

Såväl amerikanska väljare som svenska mediekonsumenter har detta gemensamt att man vill ha spänning, personligheter och skarpa uppgörelser. Det är precis denna sorts spänning och kamp som ett presidentval erbjuder.

Annons

Det starka känslorna till trots, när dammet lagt sig efter supertisdagens politiska tornado är det i spåren av dess framfart vi kan vaska fram guldet:

Det ska mycket till för att partiets delegater inte ska utse Arizonasenatorn John McCain till sin presidentkandidat.

De demokratiska väljarna löper risk att få se sprickan fördjupas mellan Clinton och Obama ju längre det dröjer innan det klarnar vem som ska bli partiets kandidat.

Det faktum att supertisdagen inte ändrade på förutsättningarna på den republikanska sidan är det som gläder partiet mest just nu. Uppslutningen bakom John McCain är visserligen långt ifrån helgjuten. Det finns starka konservativa krafter som har svårt för en mittenman som den 71-årige Arizonasenatorn.

Men om hans mjuka profil ”stärks” av den i konservativa läger mera acceptabla Mike Huckabee, kan det ur förhandlingarna dessa herrar emellan uppstå en mera balanserad valplattform än om de båda fått köra sina egna race.

När allt kommer omkring är det ack så sargade partiet lite av en vinnare idag och har nu köpt sig tid till att överbrygga djupnande sprickor, lappa ihop trasiga tak och läckande självförtroenden för att sedan kunna möta väljarna med en genomtänkt strategi och en mera samstämmig slutspurt.

Att det är personligheterna mer än partiernas profil som spelar roll i amerikansk politik är ett fenomen som tydliggörs av tvekampen på den demokratiska sidan. Hillary Clinton och Barack Obama står nära varandra i ett stort antal frågor. Men eftersom det är viktigare att profilera vem man är än vad man vill. så blir kampanjstrategierna därefter:

Clinton betonar att hon från första dagen är redo att fatta beslut för att få in USA på rätt väg. Hon har hållit timslånga tal i stat efter stat och lagt fram sin politik i minutiösa detaljer. Tydligt och konkret men kanske med lite mindre värme än vad många önskat.

Obama har valt att understryka sin ambition att leda in landet på en helt ny väg men har inte varit särskilt detaljerad i hur denna väg ser ut. Han har istället kommit att mera bli förknippad med positiva värdeord som hopp, tro och förnyelse än med konkretion. Och försöker man ladda ner hans ekonomiska program från Obama for America säger hemsidan att den länken saknar innehåll!

Ett farligt budskap – även om det bara var ett datafel. Naturligtvis har Obama ett ekonomiskt program. Det påminner inte så lite om Clintons i det att båda säger sig vilja lyfta medelklassen med skatterabatter, båda lovar att ta itu med oseriös bostadsfinansiering och båda har hälso- och sjukvårdsplaner som ska ge fler tillträde till privata sjukförsäkringar.

Annons

Men vem lägger sin röst efter att bara ha gjort en sådan millimeterjämförelse?

När allt kommer omkring vill vi också njuta av showen, ryckas med, för ett ögonblick brinna och lysa - och först därefter fatta vårt beslut om vem ska få vår röst.

Vem sade att politik – svensk eller amerikansk – bara handlar om papper, planer och program? Att väcka väljare kräver känslor för att hålla spänningen vid liv.

Mikael Hermansson, ledarskribent
Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons