När man läser rapporten så ter sig kritiken plötsligt mindre frätande

Men när man läser rapportens insidor så ter sig kritiken plötsligt mindre frätande.

Ty, som framgår av rapporten, delar Finanspolitiska rådet i allt väsentligt regeringens bedömning av krisens konsekvenser.

Läser man ingående, visar det sig handla om ”? avvägningar på marginalen i fråga om hur stora finanspolitiska stimulanser som bör sättas in och hur stora underskott i de offentliga finanserna som bör accepteras”.

Om regeringen skulle följa Finanspolitiska rådets rekommendationer, skulle dessa möjligtvis ge effekt motsvarande 0,5 procent lägre arbetslöshet. Inte mer.

Visserligen är en halv procents lägre arbetslöshet inte att förakta, i synnerhet om prognoserna håller om närmare tolv procents arbetslöshet inom 18 månader. Men samtidigt råder det stor enighet mellan de flesta konjunkturbedömare - och mellan regeringen och Finanspolitiska rådet - att ”? konjunkturförsvagningen är så stark att den ekonomiska politikens möjligheter att motverka den är begränsade.” En sänkning av arbetslösheten med en 0,5 procent i Borås idag, skulle naturligtvis innebära något mer i skatteintäkt. Men det skulle samtidigt ”bara” innebära en återgång till ett läge som för knappt ett år betraktades som högkonjunktur.

2009 års kris är annorlunda. Den är global - och Sverige är ett extremt exportberoende land. 1992 års ekonomiska kris var inhemsk och hemvävd. Den avgörande frågan är därmed vilken sorts krisbekämpning som fungerar nu, och som verkar utan att samhällsekonomin skadas på lång sikt.

Om detta tvekar inte Finanspolitiska rådet.

Det är rädslan för varaktiga och stora budgetunderskott som skrämmer mest. Vad Finanspolitiska rådet efterlyser är därför åtgärder som, lite förenklat, visserligen ger stora men ändå tillfälliga underskott. Främst bland dessa står en höjning av statsbidragen till kommunerna och en tidsbegränsad höjning av a-kassan.

Oavsett Finanspolitiska rådets kritiska anslag så framstår regeringen och främst finansminister Anders Borg - av egen kraft - som allt mer ensamma i sitt försvar de egna åtgärderna.

Dessutom var de stimulanser som regeringen fattade beslut om redan i höstas, och som man kompletterat i vårbudgeten, ”?inte i första hand utformade för att stimulera konjunkturen utan mer i syfte att bidra till långsiktig samhällsekonomisk effektivitet.”

Så skriver rådet - samtidigt som man själva lägger förslag om höjd pensionsålder och stimulanser till tidigare inträde i arbetslivet.

Förslag som till sin natur är mer att betrakta som just långsiktiga och strukturella förändringar än akut krisbekämpning.