Herrmansson: Trots domen – det går inte att ”bara” gå vidare
Få om inga inblandade i fallet – och det är många – kommer att klara sig helskinnade ur det här och med domen i ryggen kunna leva vidare som om inget har hänt.
En 15-åring är död, en 17-åring skottskadad.
En förföljd familj kommer även i fortsättningen att se sig över axeln.
Och den man som höll i vapnet kommer förmodligen att få brottas livet ut med vad som hände under de ödesdigra sekunder som stått i fokus för rättens bedömning.
Även om det, enligt psykologutredningen, har angetts att den åtalade 50-åringens skott var en panikreaktion, som i kliniska termer beskrivits som ”maladaptiv stressreaktion med temporär förlust av den verklighetsprövade förmågan”, går det inte att komma ifrån att ett barn har skjutits ihjäl på en meters avstånd.
Alldeles oavsett hur överdjävlig och ultratrakasserande 15-åringen och hans gäng varit.
Alldeles oavsett hur slappt och förnekande de instanser som har det övergripande ansvaret för liv och hälsa i Rödeby har agerat.
Många frågor återstår att reda ut vad avser hur polis, socialtjänst, skola, föräldrar, grannar och andra vuxna agerat. Och gårdagens domslut innebar sannerligen inte att ”åtalet” mot oss alla, mot samhället, också ska ogillas. Med tanke på att polis nu bevakar den drabbade familjens gård mot trakasserier går det knappast att säga att ogillandet i tingsrätten också blir slutet på Rödebyfallet.
Domen utgör till stora delar ett repetition av de fruktansvärda händelserna i Rödeby. Vittne på vittne fogar sina bitar till pusslet. Det skiljer naturligtvis en del mellan vad åklagare och försvar menar ha hänt. Den nu friade 50-åringens familj har fått utstå enorma lidanden under lång tid orsakade av en terroriserande mobb av unga som ingen verkar ha kunnat rå på.
Men skälet till att åtalet ogillats handlar inte om gradskillnader i detta helvete eller huruvida 50-åringen hade rätt att försvara sin familj. Det handlar om uppsåtet bakom skotten. Här lutar sig rättens resonemang i domen tungt på de rättspsyk-utredningar och de psykologutlåtanden som avgivits.
”Med hänsyn till vad som framkommit om ? psykiska tillstånd vid gärningarna och då det inte visats att ? begått gärningarna under självförvållat rus eller att han på annat vis genom eget vållande var från sina sinnes fulla bruk är det inte bevisat att ? var i sådan grad medveten om sitt handlande att han kan anses ha begått gärningarna uppsåtligen.”.
Därmed råder det knappast något tvivel om att domen blivit annorlunda om det varit en balanserad, nykter person som för att försvara sin trakasserade familj hämtat vapen, skjutit, laddat om, och skjutit igen.
