Vitlök - mer än en grönsak

Nämn tre saker du skulle ta med dig till en öde ö. Utan att tänka efter för länge.

För mig är svaret givet: vitlök, färsk basilika och olivolja. Det är allt jag behöver för att fungera. Resten fixar sig alltid.

Ger maten stuns

Men vitlöken klarar jag mig inte utan.

Att ha vitlök i maten är så självklart och naturligt att det knappt förtjänar att nämnas. Eller också är det just vad det gör.

Det är de små avgörande elementen som sätter stuns och stuk på den stora helheten.

Min morbror är från Småland och tycker inte om vitlök. Han är en hyvens morbror, en rackare på att snickra, köra lastbil, dra historier och stapla ved – men denna vitlöksagg är ett stort sorgeämne i släkten. Hur kan vi ens ha samma gener? Hur lagar man mat utan vitlök? Någon gång måste han ju bara skåda ljuset.

Men det finns andra värre och större problem i vitlöksvärlden.

Det är snudd på omöjligt att köpa hem bra vitlök i detta avlånga land. Det är en skandal i klass med Skandiachefer i min värld.

Utan fläckar

Exakt vad är det som får svenska butikschefer att tycka att det är okej att sälja mjölig, torkad, rutten eller grodd vitlök dag efter dag? De får sällan för sig att lägga fram förra månadens bananer och tro att ingen märker något.

Problemet är nämligen att vid minsta bruna fläck eller knottriga utslag förvandlas vitlök från en smakförgyllare till en matförstörare. Det sabbar maten helt enkelt. Därför borde vi ha rätt att kunna köpa fin, spänstig och ofläckad vitlök – alla dagar.

Jag fick ett mejl från en läsare som förklarade att problemet är att vi lurar vitlöken att tro att det är vinter och sommar omvartannat. Inte undra på att den stackars löken bryter ihop. Tänk ut ett nytt transportsystem, säger jag.

För övrigt är vitlök som godast när den hackas eller rives. Pressad vitlök får en skarp aggressiv smak som man bör vara sparsam med. Bränn aldrig vid vitlöken, då blir den obehagligt bitter.

Och vitlökspulver borde förbjudas. En hädelse mot vitlökens vackra själ. Så det så.