Rena rama western i Strömma
Westernryttarnas mästerskap är en stillsam historia.
Långt ifrån de fördomar som fortfarande dröjer sig kvar, enligt westernfolket självt.
– En del ser framför sig folk i rutiga skjortor med snusnäsdukar, en massa tjoflöjt och glitter. Men så är det ju inte, konstaterar Anne Andersson.
Hattdiskussion
Nej, inte igår vid Strömmaskolan åtminstone, när Westernryttarna i Viskadalen-Kungsbacka ordnade D-tävling och klubbmästerskap.
Men visst skiljer man sig från den gängse bilden, med cowboymundering här och var, och en del glitter.
Just hattarna har diskuterats, inte minst inom ridsportsförbundet som helst vill se dem utbytta mot hjälmar.
– Fast själva använder de hatt i dressyrtävlingar, konstaterar westernfolket, som helst vill slippa tvång.
Ökande intresse
Men hjälmen är vanligare än vad man tror även här.
Obligatoriskt för ungdomar och flitigt använt i vardagen. Undantaget görs mest vid tävlingarna.
I går deltog 30-talet ekipage från när och fjärran, i olika grenar och klasser. Intresset har ökat på senare år, enligt klubben som idag har 50-talet medlemmar.
Westernridning handlar mest om det naturliga samspelet mellan ryttare och häst. Horsemanship eller sunt förnuft, fritt översatt.
Kompisskap med hästen
– Många tillämpar horsemanship fast de inte rider western. Man samarbetar och jobbar efter ens förutsättningar, säger Tomas Ölander, tävlingsledare.
– Titta på bönderna förr som hade ardennerhästar och jobbade ihop. Man utvecklar ett kompisskap med hästen, det är det fina, tillägger Anne Andersson.
