Med känsla för kampen

– Jag vill uttrycka frustration, smärta och den eviga känslan av att stå på tå och anpassa sig.

På Sätila bibliotek pågår nu Sagit Paulssons första utställning med målningar.

Hon kom till Sverige för 13 år sedan från ett krigshärjat område i Mellanöstern.

– Jag har haft många kamper i mitt liv. Målningarna blev min tillflykt och min fristad.

Det var tack vare kursen Skapande lust på Viskadalens folkhögskola som hon började våga måla.

– Min lärare Malena Karlsson sa ”det är klart att du kan måla!”. Hon förändrade mitt liv. Hon trodde på mig och jag kunde släppa min prestationsångest.

Sagit Paulsson upplever att hon som invandrare är i minoritet och det innebär ett krav att ständigt anpassa sig. Hon ska lära av svensk kultur, det är sällan tvärtom.

– Det är inte så enkelt att ändra sig och minoriteten får aldrig slappna av och vara sig själv. Man får inte bara finnas, utan man måste justera sig. Samtidigt älskar jag Sverige. Jag kan skicka mina barn till skolan och behöver inte oroa mig för bomber.

I hennes hemland handlar tidningens förstasida alltid om någon som dött. Vid alla skolor och sjukhus finns vakter som kontrollerar att besökarna inte har med sig bomber.

För Sagit Paulsson blev det en omvälvande upplevelse att se hur det fungerade i Sverige.

– Jag var helt chockad! Man kan gå i Nordstan utan att någon kontrollerar din väska.

Sagt Paulssons hemland uppfattar Sverige som ett land där integritet, lugn och trygghet är viktigt. Men hon är van vid ett högre tempo och ivrigare diskussioner.

– Sverige är ett väldigt socialistiskt land. Vi ska tänka och göra likadant. Men jag är som en virvelvind. Jag vill att saker ska hända med en gång.

Utställningen försöker visa varför hon förklarar sig själv med sin kultur.

– Jag skulle önska att svenskarna kunde inse att det är okej att inte vara rädda för att inte vara politiskt korrekta. Att erkänna kulturskillnader handlar inte om att människor är olika mycket värda.