– Jag försökte bara överleva. Det var mitt mål.

Leif Evertsson, 43 år, och sonen Robin Evertsson, 16 år, från Hällingsjö ville ta vara på de sista sommardagarna och bestämde sig i tisdags för att segla till danska Läsö. Leif, som bara har en arm, är en erfaren seglare, men sonen Robin har mest varit passagerare.

Seglingen gick bra till en början, men sedan släppte en pinnbult och masten började svaja.

Dessutom blev det allt mörkare.

När Leif tar sig fram i fören lutar båten 40 grader.

– Det sista jag kommer i håg är att jag står med ett knä på durken och höger ben mot relingen.

När han tar ytterligare ett steg faller han ner i vattnet och trots att han har en uppblåsbar flytväst hamnar han ett par meter under ytan.

– Det jag hörde när jag åkte ner i vattnet var samma ljud som man hör när man hoppar från ett hopptorn, ett bubblande ljud.

När han kommer upp till ytan igen är båten 50-60 meter i från honom.

– Jag fick en fruktansvärd panik. Det var mörkt och tre meter höga vågor. Då hör jag Robin ropa "vad ska jag göra?".

Även Robin, som vanligtvis är en lugn person, fick panik. Han började cirkla runt sin pappa, men de drev allt längre i från varandra och snart var de omslutna av mörker.

– Det var helt omöjligt för honom att få upp mig ur vattnet. Det hade behövts fyra-fem segelkunniga personer för det, säger Leif.

Robin hade ingen täckning på mobilen och tvingades vända tillbaka mot Sverige för att kunna larma. Han som aldrig seglat ensam, styrde den trasiga båten genom de höga vågorna.

– Benen skakade. Det var lite skrämmande för det blåste så mycket, säger Robin.

I vattnet låg Leif och kämpar för sitt liv.

– Det sista jag hörde Robin ropa var 'ge inte upp!'. Jag bestämde mig för att kämpa, säger Leif.

Det var 18 grader i vattnet och vågorna sköljde över honom. Hans seglarstövlar och regnbyxor drog honom neråt, så han tog av dem.

– Sedan la jag mig på rygg och sparkade med fötterna.

Leif är cirka fyra sjömil från Läsö (cirka åtta kilometer) och tänker att han kanske kan paddla dit.

Men efter en timma får han kramp i vaden.

Smärtan sprider sig och till slut har han kramp i hela benen.

– Det finns inte ord för den smärtan. Den var så enorm att jag bara vrålade rakt ut.

Leif insåg att antingen fortsätter han att trampa eller så kommer han att drunkna.

– Jag tänkte att 'jag tänker inte dö här. Jag vill inte lämna mina barn och min sambo'. Jag kämpade som ett djur för att överleva. Det kom panikattacker, men hela tiden försökte jag slå bort dem och tänka på något positivt. Jag tänkte på mina barn och sedan kom jag att tänka på pannkakor. Jag försökte hålla humöret uppe.

Trots att han paddlade drev vågorna honom allt längre bort från Läsö. Kort därefter såg han en boj någon kilometer bort och bestämde sig för att simma till den.

Under tiden har Robin lyckats få täckning och ringer 112.

– Det är det som räddar mitt liv. Enligt min mening är han hjälten och jag överlevaren, säger Leif.

Ett stort räddningspådrag från både Sverige och Danmark drogs i gång.

Hemma satt Leif sambo Paula Hänninen och började bli orolig. Varken Leif eller Robin svarar på mobilen. Hon vet att Robin inte har några pengar på mobilen, så när hon hör att det är upptaget inser hon att det enda nummer han kan ringa är 112.

– Då fattade jag att något hade hänt.

Medan Robin väntade på hjälp bryts masten, men han räddas av ytbärgare och kan köras hem till Hällingsjö.

När Leif har legat över fem timmar i vattnet hittade en dansk fiskebåt honom. En helikopter kan undsätta honom och föra honom till sjukhuset i Ålborg.

Då är hans kroppstemperatur 35 grader. Enligt läkaren hade han bara klarat 30-40 minuter till i vattnet.

Natten till torsdagen kom Leif hem till Hällingsjö. Han har värk i benen, men har ändå återhämtat sig snabbt.

Leif vill gärna berätta sin historia för att hjälpa andra.

– Om det här kan bidra till någon tänker mer på säkerheten, så är jag överlycklig.