Kulturhus att fylla med kärlek
Fortfarande händer det att jag får ett nostalgiskt lyckotjirr i magen när jag ser svartvinbärspåste. Då lyfter jag påsen och trycker den mot näsan och tänker på Café Röda Rummet. Det var på 1980-talet och vi rökte som dårar allihop. Svartvinbärsteet smakade parfymerat och inte så gott, men det var avgjort bättre än citronte om man skulle ta gratis påfyllning av hett vatten abnormt många gånger till samma påse.
Kulturhuset var mitt vardagsrum i flera år, särskilt Café Röda Rummet på andra våningen.
Jag växte upp och trodde väl att alla städer hade ett så fint och högklassigt kulturhus – och jag hade varit vuxen i många år innan jag insåg att det inte var så.
För första gången har det nu kommit en undersökning om hur många kulturhus det finns i Sverige. Den är från SKL – Sveriges kommuner och landsting – och visar att fyra av tio svenska kommuner har kulturhus. Inte så illa ändå kanske. Och de blir fler och fler: hela 22 procent av de svenska kulturhusen är byggda på 2000-talet. Västra Götaland ökar mest, minst nio kulturhus har tillkommit sedan år 2000.
Borås kulturhus är förstås inte nytt, men renoveringen och tillbyggnaden ger ändå en känsla av framtidstro.
Den nya Carl Fredrik Reuterswärd-skulpturen Var rädd om jorden pryder sin plats på P A Halls terrass. Konstmuseichefen Pontus Hammarén, kulturchefen Eva-Lotta Franzén och kulturkontorets Maria Antonsson hjälptes åt att kränga av skynke och silvertejp. Fastän skulpturen är av brons svajade den till lite, som för att höja spänningen.
Den är inte kanske direkt subtil i sitt konstnärliga uttryck – men det behövs inte heller. Ett riktigt utropstecken klär platsen väl. Carl Fredrik Reuterswärd själv hade kommit till Borås och lyfte sin panamahatt, där han satt i sin rullstol och tittade på.
Många hundra människor hade kommit till invigningen, fastän det var en vanlig vardagseftermiddag i november. De applåderade tappert men dämpat, så där som människor som fryser brukar.
Röda Rummets karakteristiska röda 70-talsmöbler finns förresten kvar i huset, men de är slitna och sunkiga och står i Kulturhusets personalutrymmen numera.
Det nya caféet ligger i markplan och har utsikt mot P A Halls plats. Man får inte röka inomhus och jag tvivlar starkt på att man kan få något så simpelt som svartvinsbärs-te i påsar. Men jag hoppas att nya gymnasister ska älska kulturhuset lika mycket som jag.
**
Vad var det jag sa? Det är alltför sällan i livet man får möjlighet att säga så. Men i måndags kväll när debutanten Tomas Bannerhed fick sin August kunde jag göra det.
Några BT-läsare hade också tippat rätt vinnare, däribland Lisa Nilsson, Sparsör. Vi skickar Tomas Bannerheds vinnarroman Korparna och två biobiljetter.
