I hemlighet bidar jag min tid, bokhylla

Min är stökig och ouppdaterad. Och i bokstavsordning.

Ett genomsnittligt svenskt vardagsrum är 27 kvadratmeter stort men min familjs är mindre. Ena väggen upptas helt av en stor bokhylla, där mina och min mans böcker står.

De står i bokstavsordning allihop. Detta har inte har varit ett okomplicerat beslut i vår familj.

På min vägg på kontoret sitter ett citat som jag fått av en kollega:

"If you go home with somebody and they don't have books, don't f*** them”. (De där stjärnorna satte jag själv dit med hänsyn till känsliga läsare.)

Det är ett citat av John Waters, kultregissören, och jag tycker man kan tolka det i överförd betydelse: Bokhyllan säger vem du är och folk som inte har böcker kan man överhuvudtaget inte umgås med.

Så var det förr, när jag kom hem till nya människor ställde jag mig alltid framför bokhyllan och tog in deras personligheter på en enda hyllmeter. Eller åtminstone de personligheter de ville visa fram, det fanns nog en och annan oläst Proust och Sartre i de där bokhyllorna.

Jag älskade min egen bokhylla, med fultitlar och allt, chick lit sida vid sida med James Joyce.

Numera skäms jag nästan över min bokhylla. Den hänger inte med min personlighet längre.Jag läser så oerhört många bra böcker men jag kommer sällan så långt som till att sortera in dem i hyllan. Böckerna ligger på en stol vid sängen, i kassar på jobbet, i högar i hallen och i en garderob som snart inte rymmer några kläder längre.

När jag själv blev sambo för många år sedan var bokhyllan ett känsligt kapitel. Länge stod mina och min mans böcker för sig själva i varsin del av bokhyllan.

Vi hade bråkat om hur de skulle stå: Jag tyckte illa om något så fyrkantigt okreativt som bokstavsordning och han hade fällt någon snobbig kommentar om vissa av mina böcker som jag tog mycket hårt. (Ja, jag hade Jackie Collins Hollywoodfruar.)

Det var inte förrän vi flyttade till vår andra gemensamma lägenhet, hade gemensamt bankkonto och ett gemensamt litet barn som vi ställde våra böcker tillsammans i bokhyllan. Jag fick gå med på bokstavsordning. Jag insåg till slut att ingen annan människa med förståndet i behåll kunde invigas i min ordning enligt ”författare som skulle ha gillat varandra ska stå bredvid varandra”.

I hemlighet bidar jag nu min tid. Jag tror att familjen snart kan vara redo för att färgkoordinera bokhyllan. Då säger vi hejdå för alltid, bokstavsordning.

***

Borås stads besparingar inom kulturområdet inför nästa år kanske inte kan kallas alarmerande, men det är trist att Stadsbiblioteket minskar sina öppettider. Och det ska det alltså bli färre uppsättningar på Stadsteatern 2012? De är ju redan ganska få – åtminstone om man talar om antalet egna uppsättningar och inte om gästspel. Västra Götalandsregionen sitter på en stor kulturbudget. Men det är inte så många av regionkronorna som hamnar i Sjuhärad.