Anela Murguz: Ynkligt av tennisvärlden att inte stötta Ukraina
På lördag avgörs Franska mästerskapen på damsidan. Det hade kunnat bli ett laddat möte mellan världsettan Iga Swiatek från Polen och Aryna Sabalenka från Belarus om inte den senare hade åkt ut i torsdagens semifinal. Men helt politikfritt har det ändå inte varit under tennistävlingen.
Till skillnad från många andra idrotter har tennisorganisationerna ATP och WTA låtit ryska och belarusiska spelare tävla, dock under neutral flagg men beslutet är likväl tondövt. Det har kritiserats bland annat av den favorittippade Swiatek.
Inför mästerskapen riktade hon en känga mot tennisorganisationerna för att inte ha stoppat ryska och belarusiska spelare redan för ett år sedan när kriget i Ukraina bröt ut, och jämförde det med hur man hanterade ett antal länder efter andra världskriget. Därtill sade hon att idrott alltid använts som propaganda. Något som synnerligen gäller auktoritära regimer.
Men när Sabalenka tidigare i veckan mötte pressen, som hon med mästerskapsarrangörens hjälp undvikit under hela Franska öppna, var det gammal skåpmat som vädrades. Den om att politik och idrott bör hållas isär och att hon inte är annat än bara en tennisspelare.
”Det är naivt att inte inse hur tätt sammanflätad idrotten är med storpolitiken.”
Detta efter att bland annat ha fått frågor om varför hon förekommit på bilder tillsammans med Belarus hårdföre diktator Aleksandr Lukasjenko. Frågan som borde ha ställts är varför hon tror att Lukasjenko, eller andra auktoritära ledare för den delen, så ofta envisas med att synas på bild med kända idrottare, om det nu var så att politik och idrott inte hör ihop.
Dessutom får man det att låta som om det skulle handla om tjafs om skattesatser eller dylikt. Vad det i själva verket handlar om är människoliv. Ukrainska städer jämnas med marken av ryska bomber, civila flyr, familjer splittras och människor dödas. Att ukrainska spelare uttryckt en oro inför att behöva möta ryska och belarusiska tennisspelare i mästerskapen är förståeligt även om de enskilda spelarna knappast kan ensamt lastas för kriget.
Men det har tennisorganisationerna inte lyssnat till. I stället har de hjälpt Sabalenka att undvika pressen för att hon känner sig osäker att få frågor om det politiska läget med anledning av Ukrainakriget.
Betyder det att Sabalenka ska bära allt ansvar för vad hennes lands president sysslar med? Naturligtvis inte. Det vore orimligt. Men det är naivt att inte inse hur tätt sammanflätad idrotten är med storpolitiken. Att frågorna ständigt jagar Sabalenka och andra idrottare (ett lokalt exempel på detta är turerna kring Jonas Jerebko) med kopplingar till Ryssland och Belarus är inte att de representerar dessa länder, utan att de uppvisar en sällsynt oförmåga i att ta avstånd från Ukrainakriget.
Publiken har inte imponerat heller. Vid två tillfällen buade de ut ukrainska spelare som vägrade ta Sabalenka i hand efter respektive match. Så skedde även när den ryska tennisspelaren, Daria Kasatkina, visade sitt stöd åt manifestationen genom att göra tummen upp när hon mötte en av de ukrainska spelarna.
Värmebölja i Paris och ölservering har pekats ut som möjliga orsaker till publikens beteende. Men det verkar handla mer som en moralisk kollaps.
Tennisvärlden har all anledning att rannsaka sina beslut.
