Pontus Westerholm: Konkurrens är för förlorare

En annan som fick stöd tidigt var Donald Trump och hans presidentkampanj. Thiels konträra åsikter är politiskt och etiskt inte alltid lätta att svälja, men han har onekligen en förmåga att se tillväxtpotential. Hans bok ”Zero to one” från 2014 handlar om varför så många företag misslyckas medan några enstaka växer tills de dominerar världen.

Företagen blir så pass framgångsrika att de skapar ett slags monopol på marknaden. Inte genom statliga regleringar eller genom fula knep av konkurrenter, utan genom att företaget levererar något ingen annan kan erbjuda.Varje monopol är unikt, men Thiel pekar på fyra komponenter som gör företag som vill dominera sin marknad framgångsrika.

Det första, och kanske mest uppenbara, är ägandet av teknologi. Ett exempel på detta är svenska strömningstjänsten Spotify som boråsaren Martin Lorentzon grundat. Genom att tidigt etablera strömning som alternativ till datafiler och cd-skivor blev de det självklara valet vad gäller musiklyssnande.

Den politiska motsvarigheten till detta skulle vara policy – politiska förslag som förändrar hur staten fungerar. Den tidigare statssekreteraren Irene Wennemo skriver i sin bok ”Politik på riktigt” 2020 om hur större reformförslag möter motstånd av de som tror sig missgynnas och får svalt stöd av de som egentligen skulle gynnas mest. Men samtidigt menar hon att ”det som är lättast att införa är det som lättast kan läggas ned av en kommande regering”. Vill partierna skapa bestående förändring behöver alltså rådande normer utmanas.

Bra politik, precis som innovativ teknik, kan dock inte bära sig självt. Mer måste till för att uppnå ”monopol”.

Genom nätverkseffekter kan man i politiken bygga en väljarbas som känner varandra. Det kan vara ekonomiska intressen, en fråga som vissa tycker väldigt starkt om eller fokusering på ett avgränsat geografiskt område. Facebook började som en plattform för studenter. Spridningen blir snabb när det ligger i användarnas intresse att övertala sina närstående att gå med.

Thiel upprepar ofta att monopol byggs på små marknader för att sedan expandera till andra. Sverigedemokraternas tidiga dominans bland missnöjespartierna i Skåne tyder på att detta stämmer även i politiken. Deras medlemmar har också varit måna om att övertala omgivningen om sin politik för att bli socialt accepterade.

Den tredje komponenten är skalfördelar. Inom tekniksektorn handlar det om antalet användare. I politiken gynnas partier oftast av sin storlek, sina gräsrötter och sidoorganisationer. Moderaterna och framförallt Socialdemokraterna har resurser att mobilisera som andra partier bara kan drömma om. Försprånget de har är mycket tack vare fördelarna med att vara stora.

Den sista delen i skapandet av ett bestående monopol är varumärke. Det ska vara tilltalande och för ett företag betyder det också att framstå som tillräckligt harmlös för att undvika att få riktad lagstiftning mot sig.

I politiken och särskilt i valtider är paketeringen av förslag en het fråga. Precis som i teknikbranscher kräver även bra produkter en säljorganisation. Partierna vet att de måste lägga pengarna på detta, vilket kan leda till att de andra tre komponenterna hamnar i skymundan.

Liberalerna har sedan de släppte skolfrågan misslyckats med alla fyra komponenter. De är dessutom internt splittrade vilket enligt Thiel är lika med en dödsdom i växande företag.

En bra grund, i form av välgrundade policy-förslag, har ibland underskattats i politiken. Fokus på perifera frågor kan vara enkelt och ge avkastning på kort sikt, ”men det skapar inte en bättre framtid”, enligt Thiel.

Den som faller för lockelsen att kopiera andra och fokuserar på att bara vara snäppet bättre än konkurrenterna kommer att stagnera. Den som bryter ny mark kommer däremot dominera, etablera monopol och bygga framtiden. Det gäller både företag och partier.