Pontus Westerholm: En borgerlig hantering av klimatkrisen
Borgerlig klimatpolitik ses ofta som en blek kopia av mer ambitiösa alternativ. Men i grunden finns det en radikal motsättning i hur man ser på problemen och vad en realistisk hantering av krisen innebär.
Vetenskapsjournalisten Charles C Manns bok beskriver i sin bok ”The wizard and the prophet” från 2018 ekologen William Vogt och agronomen Norman Borlaug. De får representera vardera sidan i debatten om naturen.
Vogts bok ”Road to Survival” från 1948 var startskottet för den moderna miljörörelsen och många av de ideologiska käpphästar som den fört med sig. Grundtesen är att jordens begränsade resurser innebär att det skulle finnas en gräns på hur stor världens befolkning kan bli och att man därför var tvungen att dra i nödbromsen och stoppa befolkningsökningen. Hans förutsägelse om massvält blev aldrig verklighet. Mycket tack vare Norman Borlaugs arbete.
Borlaugs förädling av grödor och spridande av modern jordbruksteknik till tredje världen var nyckeln till att stävja konsekvenserna av den stora befolkningsökningen globalt under 1900-talets andra hälft. I Manns bok representerar Borlaug den andra sidan av miljödebatten – utvecklandet och spridandet av ny teknik som nyckeln till de problem som människan har skapat.
Den stora frågan handlar, åtminstone för stunden, inte om matförsörjning utan om energiproduktion. Tillväxt, välstånd och människan sätt att leva kräver att energi produceras. Lyfter man blicken från den svenska ankdammen är det bara att konstatera att världen inte är villig att dra i någon nödbroms för att nå klimatmålen. När världens fattiga länder vill öka sin energiproduktion är det inte vind- sol- eller kärnkraft som byggs utan kolkraftverk. Med pengar, ingenjörer och råvaror från Kina.
Det finns ingen snabb lösning på klimatkrisen. Panikartade satsningar har en övervägande risk att bli tomma gester som kostar mer än vad effekten värd. Inte sällan leder det också till motsatt effekt med högre påfrestning på naturen som följd.
William Vogt satte ord på den skadliga relationen människan har till naturen och de negativa följder som våra sätt att utvinna resurser har. Men det är snarare i Borlaugs historia som borgerligheten kan hitta sin inspiration.
”Såväl inhemska klimatsatsningar som svensk biståndspolitik behöver i långt högre grad än idag spegla hur resten av världen fungerar på energiområdet.”
I en annalkande ekonomisk nedgång behöver resurserna investeras väl. Såväl inhemska klimatsatsningar som svensk biståndspolitik behöver i långt högre grad än idag spegla hur resten av världen fungerar på energiområdet.
Svensk borgerlighet är på rätt väg men är samtidigt ovillig att löpa linan ut. Mycket tankekraft läggs på vilka skatter som ska sänkas och detaljer i arbetsrätten. Kanske det är på väg att vända. Men svensk höger behöver onekligen lägga mer energi på att nå konstruktiva lösningar i klimatpolitik.
