Annons

Pontus Westerholm: Bränsle till framtida reformer

En ekonomisk och politisk nystart är precis vad Sverige behöver. Omstartskommissionen har inte alla svar, men det är en bra början.
Pontus WesterholmSkicka e-post
Ledarkrönika • Publicerad 17 augusti 2020 • Uppdaterad 20 augusti 2020
Pontus Westerholm
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Bidragande till Omstartskommissionen är bland andra Lars Heikensten, Anders Borg och Klas Eklund som här deltar vid uppstarten.
Bidragande till Omstartskommissionen är bland andra Lars Heikensten, Anders Borg och Klas Eklund som här deltar vid uppstarten.Foto: Claudio Bresciani / TT

Under måndagen presenterar Omstartskommissionen sina förslag för att ta Sverige ur krisen. Den tillsattes av Stockholms handelskammare i våras och arbetet har letts av ekonomen Klas Eklund.

En rad forskare och experter inom olika områden bland annat inom skattepolitik, utbildning, arbetsmarknad och digitalisering fick därigenom presentera reformer för att hantera de många problemen som Sverige dras med.

Annons

Några av slutrapportens olika kapitel har portionerats ut till rikstidningar som SvD, DN, DI. Den som följt arbetet har alltså under de senaste dagarna fått en föraning av resultatet.

Som de flesta rapporter som täcker många områden är resultatet en blandad kompott. Till skillnad från mycket annat som sägs angående vad som behövs förändras i Sverige håller sig reformförslagen till det konkreta och genomförbara snarare än målvisioner som saknar en utstakad väg framåt.

Alla partier behöver egentligen reflektera över vilken typ av reformer de vill se för att iscensätta sina visioner. Mycket av debatten hamnar tyvärr ofta i bråk om maktspel eller vem som gjort eller sagt något klandervärt enligt den ena eller andra sidan av den politiska klyftan. Sakpolitiken försvinner i bruset.

Likt Omstartskommissionen har också tankesmedjan Timbro haft ett fokus på reformer den senaste tiden i och med sin senaste essäserie. En drivande idé som drivit serien är att borgerligheten, och då främst kanske Moderaterna, behöver återfå reformivern som bidrog till att Alliansen kunde vinna valet 2006.

”Om oppositionen vill vara ett realistiskt alternativ till det Socialdemokratiska regeringsinnehavet behöver det finnas ett önskvärt alternativ till dagens politik.”

Den som vill vinna politiska val kan nämligen inte förlita sig på att motståndarna sitter och sover sig igenom mandatperioden. Om oppositionen vill vara ett realistiskt alternativ till det Socialdemokratiska regeringsinnehavet behöver de presentera ett önskvärt alternativ till dagens politik. När väljarna går till vallokalerna om två år förtjänar de att förstå vilka de politiska alternativen är.

Valet 2018 kan man bara beklaga som reformfattigt och fyllt av dimridåer. Att uttalanden om regeringsbildningen och vilken politik som skulle föras inte gick ihop kunde nog de flesta inse. Väljarna fick gissa därmed sig till vilka partier som skulle leda till politik som ogillades och sedan välja något annat. Men även där var resultatet inte alltid vad man tänkt sig.

Coronavåren har stoppat mycket av den normala debatten. När kriserna nu följer varandra är det också hög tid att fundera vad Sverige och svensk politik behöver för att ta sig stärkta ur det som nu händer.

Svenska partier har insett potentialen med modern kommunikation, men någonstans har man glömt politikens kärna.

Alla stora politiska områden, vård, skola och migration, dras med strukturella problem som kräver genomgranskade reformer. Det kanske är mer dramatiskt att komma med vallöften mitt i valkampanjen, men de är sällan särskilt genomtänkta.

Kanske tiden fram till nästa val kan handla mer om vad som behöver göras, snarare än vad som får eller inte får sägas.

Annons
Annons
Annons
Annons