Kajsa Kettil: Visst ska företag ta ansvar i kristider – men alternativet till vinst är konkurs
I mataffären, vid macken och när elräkningen ska betalas påminns vi om att det är nya tider nu. Den som har möjlighet undviker onödiga bilresor, sänker inomhustemperaturen och kör tvättmaskinen när elpriset är lägre. Handlare i livsmedelsbranschen rapporterar om konsekvenser som att kunderna handlar färre och billigare varor, men det förekommer även att handlare hotas till livet av personer som är upprörda övar matpriserna (SVT 15/3).
Hur mycket det än snålas går det inte att komma ifrån att pengarna räcker till allt mindre, vilket är anledningen till att ett matprisstöd till dem med allra minst marginaler bör tas fram. Men vissa föredrar andra lösningar. Den senaste veckan har de skenande matpriserna skapat splittring inom politiken. Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar vill att Sverige enligt fransk modell inför prisstopp på basvaror i matbutikerna, en tanke som ledarsidan sågade. Det gör som tur är även finansminister Elisabeth Svantesson (M). När hon i söndagens Agenda debatterade matpriser med Vänsterledaren påpekade hon att pristak inte löser inflationen utan snarare leder till varubrist (SVT 12/3). Dadgostar kontrade med att matjättarna passar på att höja priserna mer än de egna kostnadsökningarna, och att de därför har stort utrymme att sänka priserna.
Det hävdar livsmedelsbranschen att de redan gör. I måndagens P1 Morgon sade Erik Lundberg, vd på Ica Sverige som är landets största aktör med drygt hälften av marknaden, att koncernen har sänkt priset på basvaror som många handlar ofta.
Han får medhåll av Svensk dagligvaruhandels vd Karin Brynell som ser risken som obefintlig att handlare passar på att höja priserna lite extra och skyller på inflation, svag krona med mera.
Det är bra att frågorna ställs, för det är sannolikt något som många funderar över. Därför är det också utmärkt att Konkurrensverket tittar närmare på livsmedelsbranschen för att upptäcka eventuella okynneshöjningar. Blotta vetskapen om granskning kan dessutom ha en avskräckande effekt. Och att finansministern under veckan även har kallat till sig matjättarna för att föra samtal om situationen är förståeligt.
Men att branschen skulle gynnas av inflationen känns overkligt för många handlare, i synnerhet de som driver mindre butiker utanför städer och centralorter. En av dessa är Jakob Flygare som driver Ica nära i Timmele. Han säger att alla är förlorare nu, både handlarna och kunderna. Han konstaterar lättad att kunderna inte har övergett den lilla butiken i samhället en knapp mil utanför Ulricehamn, men ser samtidigt hur hans marginaler har sänkts rejält. Det är tydligt att kunderna köper färre varor och att de väljer extrapriser framför dyrare alternativ som fina köttdelar. För det mesta fokuserar han på att jobba på, men ibland kommer tankarna: ”Jag är inte jätteorolig, men det är klart att tanken kan komma om vad som händer om priserna går upp så mycket att kunderna inte kommer.”
Han är knappast ensam om sin oro, även branscher som sällanköpshandeln och fastighetsbranschen påverkas. Och när det gäller de aktuella hyresförhandlingarna syns ungefär samma argument som i matprisdebatten.
När förhandlingarna inleddes i höstas var budet från många fastighetsägare en hyreshöjning på runt 10 procent. Det är historiskt högt. Och som väntat reagerade Hyresgästföreningen starkt. Föreningens motstånd har främst handlat om att hyresgästerna inte har råd med en sådan höjning samt att fastighetsägarna måste ta en del av den ekonomiska smällen i dessa ekonomiskt tuffa tider.
Sett till sakargumenten har hyresgästernas företrädare till stor del rätt; en 10-procentig hyreshöjning skulle drabba många hushåll hårt, och det är fullt rimligt att fastighetsägarna sänker sina vinstkrav när elpriserna och inflationen skenar.
Det är bara det att de flesta hushåll – både de som äger och de som hyr sin bostad – påverkas av högre boendekostnader. Och vad gäller fastighetsägarna så är även de pressade av inflationen.
”Men att branschen skulle gynnas av inflationen känns overkligt för många handlare, i synnerhet de som driver mindre butiker utanför städer och centralorter.”
Argumenten håller alltså inte. Men de utgör den ena delen i det underförstådda förhandlingsspel som kortfattat handlar om att hyresgästernas företrädare hävdar att fastighetsägarna måste hindras från att tjäna stora pengar, och fastighetsägarna kontrar med att en viss höjning är oundviklig om företaget ska gå runt och dessutom kunna sköta nödvändigt underhåll.
En debatt i Aktuellt för ett halvår sedan är ett närmast parodiskt exempel på detta. Då kallade Hyresgästföreningens förbundschef Erik Elmgren det 10-procentiga kravet en ”hitte-på-siffra”, med tillägget att fastighetsägarna måste ta en del av smällen. Det verkade inte spela någon roll att motparten, regionföreningen Fastighetsägarna GFR:s vd Rickard Ljunggren, berättade att budet redan var en kompromiss eftersom de egentliga kostnadsökningarna för många hyresbolag låg mellan 20 och 25 procent.
Fastighetsägarna samlar de privata aktörerna, men inflationen påverkar naturligtvis även kommunala bostadsbolag. Därför känns det oseriöst när Hyresgästföreningen närmast slentrianmässigt avvisar även relativt modesta bud. Detta har skett i bland annat Herrljunga, vilket BT nyligen berättade på nyhetsplats (BT 11/3). Det kommunala bostadsbolaget Herbo yrkar på en 5-procentig hyresökning. Det tyckte Hyresgästföreningen var ”orimligt högt”, detta trots att snittyrkandet ligger på 7,5 procent och de privata aktörerna i Herrljunga yrkade på 9,1 procent.
Matpriserna och hyrorna är två av flera områden där ömsesidig förståelse vore önskvärt. I svåra ekonomiska tider vore det oetiskt av företag att sko sig på kunders bekostnad. Vanligt folk kämpar redan som det är. Men att dumpa större delen av ansvaret på näringslivet är inte heller hållbart. En sådan utveckling skulle leda till fler konkurser och nedlagda bolag framöver. Och det skulle garanterat drabba den som vill ha någonstans att bo, kunna åka till jobbet och handla mat.
