Annons

Anela Murguz: Vill vi ha politiker som aldrig har felat?

Det ska ställas höga krav på politiker. Men ställer man orimligt höga krav riskerar man att få orimliga politiker.
Anela MurguzSkicka e-post
Ledarkrönika • Publicerad 3 december 2021
Anela Murguz
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Annika Strandhäll, klimat- och miljöminister, har uppmärksammats för sina privata skulder.
Annika Strandhäll, klimat- och miljöminister, har uppmärksammats för sina privata skulder.Foto: Jonas Ekströmer/TT

Den nya landsbygdsministern har testat kokain. Flera andra har åkt fast för fortkörning. Vid varje ministerutnämning ska de tidigare synderna fram och mest uppmärksamhet har klimat- och miljöminister Annika Strandhälls (S) betalningsförelägganden hos Kronofogden fått.

Strandhälls sätt att hantera medias granskning lämnar mycket att önska. Under tisdagen avslöjade Aftonbladet att det fanns två betalningsförelägganden hos Kronofogden. Klimat- och miljöministern sade då att hon missat de två räkningarna och att hon i vanliga fall har god koll på sin privatekonomi. Något som hon även upprepade i SVT:s Aktuellt senare samma kväll.

Annons

Men på onsdagen kom nya uppgifter om att Strandhäll haft obetalda skulder hos Kronofogden vid nio tillfällen sedan 2018. Alla förutom de två ovannämnda var reglerade sedan tidigare och enligt Strandhäll beror det på att hon efter makens bortgång 2019 fokuserat på familjens mående. Men det hade nog gynnat främst henne själv om hon var öppen och transparent från start.

”Som om samröre med fascister skulle vara mer försonande än en rattfylla eller obetalda räkningar.”

Samtidigt är det rätt uppenbart att det i svensk politik finns en viss besatthet av politikers privata klavertramp. 2006 fick Cecilia Stegö Chilò (M) avgå som kulturminister då det blev känt att hon låtit bli att betala tv-licensen. 2016 lämnade Aida Hadžialić (S) posten som gymnasie- och kunskapslyftsminister efter att ha kört rattonykter medan regeringen tidigare samma år höll emot in i det sista när det gäller att avsätta dåvarande bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) för samröre med den turkiska högerextrema organisationen Grå vargarna.

Den före detta statsministern Stefan Löfven (S) sade då att det är ”djupt beklagligt att Mehmet Kaplan hamnade i det sällskapet och han har förstått att han måste vara mycket noggrannare”. Visserligen framkom det några dagar senare nya uppgifter som gjorde det svårare att behålla Kaplan, men inledningsvis uppvisades ändå en tolerans från statsministerns sida. Som om samröre med fascister skulle vara mer försonande än en rattfylla eller obetalda räkningar.

Att politiker, myndighetschefer och andra makthavare granskas är förstås viktigt. Men det hade varit önskvärt om granskningarna kretsade mer kring uppdragen och mindre om privatlivet. Frågan är särskilt intressant med tanke på att mobilen är allt mer närvarande i människors vardag. Framförallt unga personer dokumenterar sina liv flitigt. Det innebär att mer eller mindre varje ungdomssynd kan finnas dokumenterad och på så sätt användas mot dem. Det riskerar att skapa en ängslig generation som inte vågar begå de misstag som ibland är nödvändiga och som i allra högsta grad är en naturlig del av livet.

Frågan är om vi verkligen vill ha politiker som aldrig hamnat snett i livet. Eller vill vi ha politiker som ibland hamnar fel i det privata men lyckas uppvisa kompetens och förtroende i sitt uppdrag?

Tänk om toleransnivån för ministrar som inte levererar inom ramen för sitt uppdrag var lika låg som när de klantar till det i privatlivet eller i ungdomen. Det hade varit något!

Annons
Annons
Annons
Annons