Kajsa Kettil: Vi måste öka takten – både för att rädda klimatet och hinna till jobbet

Efter ett antal år blev det pendling tre mil västerut, sedan jobbyte och fem mils resväg österut. När motorvägen mellan Ulricehamn och Borås stod klar var det en fröjd att slippa bilköerna på gamla R40, och kontrasten var frustrerande när min Volvo några år senare puttrade fram i lastbilskaravanen längs den långsamma 2-1-vägen till Jönköping.

Trots att livets faser och jobbens geografiska placeringar har inneburit olika lösningar finns det ett par saker som förenar valet av färdmedel: Snabbhet och smidighet vinner oftast över kostnad. Kortfattat innebär det i regel att man väljer bilen trots att det är billigare att åka kollektivt.

Häromdagen uppmärksammade BT Västtrafiks årliga undersökning ”Hållplats 24” som bland annat visar att dubbelt så många boråsare väljer bilen framför bussen. Resandet med kollektivtrafik minskar något, och nästan varannan uppger att de tycker att det är mer prisvärt att åka bil än buss, detta trots att bara parkeringen i centrum kostar ungefär lika mycket som ett månadskort hos Västtrafik. Samtidigt är deltagarna i enkätundersökningen medvetna om betydelsen av hållbart resande och tycker att omställningen går för långsamt.

Så varför rullar det så många bilar på Sjuhärads gator och vägar? För landsbygdsbor handlar det ofta om att det inte finns något alternativ – den som väljer att bo på landet får räkna med att vara beroende av bilen. För somliga rör det sig säkert om ren bekvämlighet, och andra behöver bilen för att få ihop livspusslet med lämningar och hämtningar på förskola och fritids. Däremellan ska man hinna arbeta, och efter jobb, förskola och skola ska det handlas mat och skjutsas till diverse träningar.

Utan bilen skulle stora delar av Sverige stanna. Därför är det angeläget att den gröna omställningen med en övergång till elfordon sker så snabbt som möjligt. Men det är också viktigt med en utbyggd kollektivtrafik som går att lita på. Det gäller både för dem som av olika anledningar inte har tillgång till bil och personer som medvetet väljer en klimatvänlig bussresa framför en fossildriven bilresa.

Men om det sistnämnda ska vara möjligt kan inte restiden skilja hur mycket som helst. En halvtimme i bil kan lätt kräva mer än dubbla tiden för den som ska gå till en busshållplats, vänta på bussen, åka med bussen och sedan promenera från busshållplatsen till jobb eller studier.

De olika förutsättningarna innebär en intressekonflikt; det är rimligt att skattemedel går till kollektivtrafik, och beskedet nyligen att det blir bättre och snabbare pendlingsmöjligheter tack vare järnvägen mellan Borås och Göteborg var en glädjande nyhet.

Om bussen ska kunna tävla med bilen om restiden lär det dock krävas betydligt större summor än i dag. Det vore inte ansvarsfullt med tanke på att de pengarna behövs på andra håll inom den gemensamma välfärden.

Tre av fyra som svarade på Västtrafiks undersökning tyckte att samhället borde investera mer i kollektivtrafiken. Det är lätt att svara ja på en direkt fråga – betydligt svårare att prioritera bland välfärdens olika utgiftsområden.

Här har vi alltså ett knivigt dilemma, och ledarsidan har ingen enkel lösning på problemet. Men när debatten handlar om hur fler ska välja bussen eller tåget framför bilen får den totala restiden inte glömmas bort. Det som spelar störst roll i människors vardag är tiden från att vi låser dörren där hemma tills att vi stämplar in på jobbet.