Lars Stjernkvist: Vi måste förstå gängkriminaliteten på djupet
Jag hoppades att nyheten om en ytterligare en skjutning handlade om någon annan stad, långt bort. Det var ingen särskilt vacker tanke, men kanske mänsklig. Vi klarar inte av att bry oss lika mycket om alla över allt. Det är lättare att förhålla sig till de gränslöst grymma när de finns någon annanstans, och att vi inte behöver riskera möta dem i vår egen livsmedelsbutik.
Lars Stjernkvist
är tidigare partisekreterare för Socialdemokraterna.
Jag kom att tänka på de där ögonblicken när jag i förra veckan hörde den danske justitieministern Peter Hummelgaard prata om att svenska barn rekryteras för att utföra mord i Danmark. Och det var när han kom till att de var svenska som han höjde rösten ytterligare. Han förklarade att han inte begrep vad som hände på andra sidan sundet och att det nu gällde att förhindra en spridning.
Andra var snabba att påpeka att problemet knappast kan ses som enbart svenskt. Det är trots allt danska gangsters som är beredda att betala barn som mördar.
Den här typen av distansering eller relativisering eller vad vi nu ska kalla det, är olycklig av flera skäl. Det är en slags variant på den förträngning som länge präglade kampen mot den riktigt grova brottsligheten. Under några år i början av 2000-talet gick Sverige från att vara ett av de länder med minst antal skjutningar till ett av de länder där det skjuts mest. Många såg det inte komma, och nu när alla kan se det försöker en del trösta sig med att det är ännu värre någon annanstans. Återigen, det är kanske en mänsklig reaktion, men den är inte särskilt vacker eller smart.
En helt grundläggande förutsättning för att lösa problem är att vi förstår att det är våra problem. Det är våra barn och vuxna som är inblandade och som drabbas. Det går inte att få bort problemet genom att skärma av det eller låsa in det.
”Eftersom det är våra problem måste vi dessutom veta mer om de mekanismer som bidrar till utvecklingen.”Lars Stjernkvist
Självklart ska vi låsa in brottslingar. Jag tycker det mesta regeringen gör är klokt. Jag är även öppen för förslaget att sänka straffmyndighetsåldern. Det fungerade dåligt när danskarna sänkte den, men det är i alla fall värt att titta på.
Eftersom det är våra problem måste vi dessutom veta mer om de mekanismer som bidrar till utvecklingen. Det finns gamla teorier om hur det som börjar med snatteri kan utvecklas till något allvarligare. De gäller säkert fortfarande, men de gäller inte för de barn som till och med ber om att få mörda någon.
Det har varit en störtskur med utredningar och förslag om hårdare straff, och det är som sagt bra. Men vi behöver även lära oss mer om grymhetens mekanismer, inte minst därför att det handlar om människor som förr eller senare, ibland mycket senare, ska återvända till vårt samhälle.
Det kan ta lång tid, men det kan komma en dag då jag i mitt Norrköping kan möta mannen som en gång i tiden bad om att få skjuta någon i huvudet.
