Mikael Hermansson: Vi lever ännu en gång i beredskapstider
Ryssland begår i Ukraina det ena brottet mot mänskligheten efter det andra. Allt fler ukrainare dör, skadas och tvingas fly västerut. Den stora grannen EU i väster tvingas anpassa sig till helt nya omständigheter. Bomberna faller inte här, men likafullt skakar det betänkligt i det svenska urberget.
Mikael Hermansson
är tidigare politisk redaktör på BT.
Det är dock si och så med den svenska krisinsikten. Något säger mig att detta delvis har med det stundande valet att göra. De som borde leda är fullt upptagna med att sälja in sig själva till väljarna. Det blir på så sätt lite utrymme över för ett gemensamt ansvarstagande för landet när makten står på spel.
För den enskilde handlar det dock ännu mest om begränsade bekymmer i vardagen. Läget kan dock bli värre. Svenska kraftnät varslar för att det i vinter eventuellt kan bli fråga om perioder av strömlöshet när uteblivna ryska gasleveranser till EU skakar om el- och energimarknadens funktionssätt. Vilken kontrast till läget så här i början av augusti, då Sverige både har EU:s lägsta elpriser och samtidigt exporterar fossilfri el till vår omvärld!
Så låt oss tala klarspråk om vår samtid. Vi lever ju ännu en gång i beredskapstider.
Visserligen sjunger inte Ulla Billqvist ”Min soldat” i radion, men den pågående militära och civila upprustningen leder tankarna i den riktningen. Men det är lätt att tro annat, inte minst när media närmast dagligen fylldes av indignationer och lidandehistorier om långa väntetider på pass och köer till säkerhetskontrollerna på Arlanda. Eller när riksdagsledamöter långt ut på högerkanten ägnar tid åt att fabulera och sprida konspirationsteorier om färgen på väderkartor.
Handen på hjärtat – är detta verkligen allt som Sverige mäktar med av allvarsinsikt och beredskapsvilja kris- och krigsåret 2022?
Men så började jag bläddra i sommarens utgåvor av BT och fann exempel på raka motsatsen i Sjuhärad och närmaste bestämt i Mark. Härom veckan deltog 15 ungdomar under sex dagar i ett så kallat ”kriskollo” i Rydal, anordnat av Marks kommun, MSB och Civilförsvarsföreningen. På programmet stod bland annat att klura ut vad som kan göras om elen försvinner, inget vatten kommer ur kranarna och toan inte fungerar”.
Är det någon som betvivlar att Sverige är i behov av ett nationellt ”kriskollo”?
”Visserligen sjunger inte Ulla Billqvist ”Min soldat” i radion, men den pågående militära och civila upprustningen leder tankarna i den riktningen.”Mikael Hermansson
I samma anda men alls inte lika uttalat går det att foga in det ”matkollo” som hölls i Sätilaskolans hemkunskapskök samma vecka som sommarlovet började. Då handlade det om att väcka och främja barns matglädje. Hand i hand med kockkonsterna lärdes läxan om vikten av att minska svinnet. I det läget blev den slatt överbliven pannkakssmet som matkollobarnen fick i bunken en naturlig början till andra maträtter, som ”kikärtspannkakor, crêpes och fattiga riddare”.
De unga i Sätila gjorde det. Vilka av landets mästerkockar ställer upp på ett riksomfattande ”matkollo”? Om inte annat skulle det kanske bidra till att göra vår beredskap lite godare.
