Vi gör det ständigt för lätt för oss

I torsdagens DN kunde man läsa om en stor undersökning som visar på de konflikter som kan uppstå när olika generationer ska samsas på arbetsplatserna.

"Den yngsta generationen behöver någon form av mentor på arbetsplatsen, de behöver få hjälp väldigt snabbt. Annars struntar de i sin arbetsuppgift" säger vd:n för företaget som gjort undersökningen. Uttalandet fångar på något sätt tidens anda. Det känns ibland, visserligen något makabert, som att människan har övergått till att betrakta världen som vore den en hamburgerrestaturang: "Have it your way".

Att få det precis som man vill ha det är sällan det allra bästa. Insikten att man i livet behöver anpassa sig, rätt ofta dessutom, torde vara ett av uppfostrans självklara inslag. Värdet av att anstränga sig för att klara av det man inte trodde var möjligt, för att förbättra sig, att bli starkare, synes ha gått förlorat.

Varje form av krav framställs i dag med en överhängande risk att kallas fascistiskt. Det är naturligtvis kvalificerat strunt. Det är i vår förmåga att ställa krav på oss själva som vår storhet ligger. Klarar vi inte det behöver andra göra det åt oss.

Nyligen kunde man läsa att Svenska Simförbundet rekommenderar att barn framdeles får lära sig crawl i stället för bröstsim.

Varför? Bröstsim är för svårt. Hur bröstsim helt plötsligt har blivit för svårt framgår inte. Möjligen har vår tendens att rata allt som inte är så som vi vill att det ska vara smittat av sig på barnen, möjligen har det smittat av sig på simtränarna. Sannolikt en del på båda grupperna.

Bröstsim må i sig inte vara en särdeles viktig fråga, men sättet på vilket man med självklarhet löser problemet är det: ta den lätta vägen.

I tangentens riktning ligger att, som en vän till mig skrev på Facebook, "Svenska Akademien rekommenderar att barn ska kommunicera med enkla grymtningar och tecken eftersom de blir otåliga över att inte lära sig artikulera enligt den kränkande vuxennormen tillräckligt snabbt".

Livet är inte, kan inte vara, enbart bestående av skoj och lättja. Vi har kommit till den här punkten i utvecklingen genom oräkneliga ansträngningar. Det bör inte ge oss svindel eller känslor av underlägsenhet utan snarare en insikt i vilken fantastisk potential som ryms i var och en av oss.

Daniel Persson

vik. ledarskribent