Vi begär mer av regeringen

”Vi har begärt mycket av svenska folket och vi kommer att begära mer”.

Så formulerade socialminister Lena Hallengren (S) sig när hon tillsammans med statsminister Stefan Löfven (S) och vice statsminister Isabella Lövin (MP) presenterade regeringens senaste beslut. Det är viktigt att minnas just detta, att ”huvudlinjen” i de svenska coronainsatserna mycket riktigt handlar om den enskildes ansvar och allvar i rådande utsatta läge.

Den starka staten har sina fördelar, men det är den medvetne samhällsmedborgaren som kan göra grovjobbet, ingen annan.

Regeringens besked om besöksförbud på landets alla äldreboenden ska ses i ljuset av den strategi som bygger på fördelen med en gradvis förändring av insatserna. Det finns naturligtvis andra uppfattningar om hur coronaepidemin ska hanteras. De senaste veckorna har det inte minst framträtt många ”hemmaepidemiologer” som ställt diagnos och utfärdat sina dekret i sociala medier. Ett inte obetydligt antal av dessa kan rätteligen beskrivas som aktiva förvillare.

Den seriösa kritiken, de relevanta inspelen, är naturligtvis av godo. Regeringen och myndigheterna bör förhålla sig öppna för en diskussion om när, var och hur – men ska för den skull inte börja vela hit och dit. Det är en helt annan sak att anpassa mått och steg efter vad som är angeläget att uppnå vid varje tillfälle. Den rekommendation som tidigare har uttalats, bedöms nu uppenbarligen inte räcka. Om det är så att det finns ett antal kommuner i landet som inte har klarat av att leva upp till andan i rekommendationen, blir ett besöksförbud en hjälp till större handlingskraft.

I den andan hör den frågan hemma, om huruvida det nu är dags för fler förebyggande restriktioner. Till vad nyttar det, där och då?

Men om statsministern vädjar till svenska folket om att inte ”resa bort på påsk” och hänvisar påskkärringar till att ”lämna kvasten på parkeringsplatsen”, och inte heller låta barnen knacka på hos grannarna med ”bus eller godis” – hade det då inte varit bättre att ställa in påsken i sin helhet?

Under presskonferensen ställdes också frågan om det inte hade varit bättre att stänga svenska fjällanläggningar, stoppa båtarna till Gotland och införa ett inrikes reseförbud istället för att vädja och rekommendera. Stefan Löfvens närmast lakoniska kommentar var ”varje svensk har en plikt att skydda sig själv för skydda andra”. Den sortens moraliska maximer har i sammanhanget sina odiskutabla poänger.

Kanske är det just därför som detta med att hänvisa till medborgaransvaret tycks reta gallfeber på dem som hellre vill se mer och fler förbud. Att det ytterst handlar om att ta ansvar, inte tvingas att lyda. Skillnaden mellan perspektiven kan tyckas vara hårfin, men i praktiken är de båda varandras motsatser.

Även detta att regeringen har bett Folkhälsomyndigheten att ta fram en nationell strategi för att öka antalet personer som testas för covid-19 kan förstås i ljuset av den gradvisa upptrappningen. Det är dock ännu oklart om hur förutsättningarna ser ut för att genomföra detta uppdrag. Men syftet är likafullt att fler personer som arbetar inom samhällskritisk verksamhet ska kunna gå tillbaka till jobbet tidigare. Lena Hallengren uttalade sig om antalet och sa att hon trodde att det skulle handla om mellan 20.000 och 30.000 test ytterligare i veckan. Då befinner sig redan antalet tester väl i nivå med de länder i vår närhet som testat flest per capita.

Regeringen gör rätt i att begära mycket av medborgarna, men förväntningarna är ömsesidiga. Krävs det mer för hantera coronaepidemin, ja då kommer vi också att begära mera av regeringen.