Annons

Kajsa Kettil: Vem bryr sig om riksdagens minstingar?

Under två helger samlas riksdagens tre minsta partier för att klubba sin kommande politik. Men vilken skillnad kan de göra, egentligen?
Kajsa KettilSkicka e-post
Ledare • Publicerad 15 november 2023
Kajsa Kettil
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Under debatter kan partiledarna ta lika mycket plats. Svårare är det för småpartierna resten av tiden. Magdalena Andersson (S), Nooshi Dadgostar (V), Muharrem Demirok (C), Märta Stenevi (MP), Jimmie Åkesson (SD), Johan Pehrson (L), Ebba Busch (KD) och  statsminister Ulf Kristersson (M) i studion under SVT Agendas partiledardebatt i oktober.
Under debatter kan partiledarna ta lika mycket plats. Svårare är det för småpartierna resten av tiden. Magdalena Andersson (S), Nooshi Dadgostar (V), Muharrem Demirok (C), Märta Stenevi (MP), Jimmie Åkesson (SD), Johan Pehrson (L), Ebba Busch (KD) och statsminister Ulf Kristersson (M) i studion under SVT Agendas partiledardebatt i oktober.Foto: Fredrik Sandberg/TT

Det är småpartiernas tid nu. Inte vad gäller popularitet, för där går det uselt, men åtminstone när det handlar om uppmärksamhet. Förra helgen samlades Kristdemokraterna till riksting, och nu till helgen är det dags för Liberalernas landsmöte och Miljöpartiets kongress.

Ebba Busch (KD) brukar ju lyckas nå ut i bruset, men kämpar med sin roll som energi- och näringsminister. De väljare som litade på hennes löften om billigare mat och el upplever sig svikna, men kanske blir de lite gladare när de tankar bilen efter nyår och ser det något lägre priset. Den sänkta reduktionsplikten, det vill säga inblandningen av biodrivmedel i tanken, är visserligen en belastning för klimatet men sannolikt en lättnad för många hushåll.

Annons

Och partierna som ligger en bit under fyraprocentsspärren lär behöva några triumfer att visa upp för väljarna. Det påverkar givetvis ingen mandatfördelning så här med nästan tre år till nästa val, däremot är bättre opinionssiffror en effektiv medicin mot känslan av maktlöshet.

De 3,2 procent KD får i Demoskops väljarbarometer för november gör ingen kristdemokrat glad – den enda ljuspunkten är väl att det går ännu sämre för Liberalerna. I mätningen halkar L ner en procentenhet till 2,3 procent. Nu är ju visserligen liberalpartisterna vana vid att kämpa i motvind, och rollen som en anständig motvikt till SD:s nationalism borde sporra dem att hålla ut, åtminstone så länge Jimmie Åkesson (SD) inte får så stort inflytande att det inte finns något alternativ än att lämna regeringen.

”Det bör påpekas att Miljöpartiets inflytande över svensk inrikespolitik är begränsad.”

Och så har vi Miljöpartiet. Placeringen under riksdagsspärren, nu senast 3,7 procent, lär inte tillmätas så stor betydelse med tanke på att kongressen som inleds på fredagen innehåller ett språkrörsbyte och därmed en chans att börja på ny kula. Efter höstens cirkus där en lång rad manliga miljöpartister ställde upp som kandidater, och där valberedningens val av Daniel Helldén inte tycktes uppskattas av sittande språkröret Märta Stenevi, återstår nu två kandidater: nämnda Daniel Helldén och Magnus P Wåhlin.

Det bör påpekas att Miljöpartiets inflytande över svensk inrikespolitik är begränsad. Tillvaron i opposition i skuggan av det dominerande Socialdemokraterna innebär varken någon makt att tala om eller medieutrymme förutom när det kivas internt. Om ledarsidan ändå värderar de båda kandidaterna är Daniel Helldén att föredra. Under förra mandatperioden tog han ansvar genom att samarbeta med allianspartierna i Stockholms stad, vilket gav ett blågrönt styre där SD stängdes utanför.

En sådan pragmatism skulle kunna vara värdefull även på nationell nivå om det inte vore för två saker: Det vill varken han själv eller många företrädare på högersidan. Dessutom lär Miljöpartiet inte kunna bidra med mer än ett fåtal riksdagsmandat, och den som börjar räkna inser snabbt att även nästa mandatperiods regeringsbildning kommer att bli en utmaning.

Men först väntar val till Europaparlamentet nästa år. Trots att både KD och L försöker tona ner de oväntade turerna kring valet av förstanamn till EU-listorna är en sak klar: De små partierna lär fortsätta att bjuda på dramatik.

Annons
Annons
Annons
Annons