Anela Murguz: Värt att utreda aktiv dödshjälp/lex Natthiko
”Om du läser det här, så har jag gått ur tiden”. Så inleder Björn Natthiko Lindeblad ett inlägg på Instagram där han meddelade att han somnade in den 17 januari. Men till skillnad från den gängse inställningen till döden som präglas av rädsla var Natthiko Lindeblad lättad. Detta då han sedan några år tillbaka levt med den obotliga sjukdomen ALS. ”Den här stackars kroppen slipper kämpa”, skrev han på Instagram apropå sitt beslut.
Han var ekonomichefen som gav upp det höga tempot för att i 16 års tid leva i en lugnare tillvaro – som buddhistmunk. Om denna resa fick man höra i Natthiko Lindeblads första Sommar i P1 år 2012.
Det andra sommarpratet från 2020 handlade om livets slut. I det hyllade sommarpratet berättade han bland annat om sin pappas självvalda död på en klinik i Schweiz. Men också om hur det var att leva med ALS, framförallt med vetskapen om att livet är ändligt och brutalt.
”Att lindra och bota är självklara principer inom sjukvården. Men dessvärre finns det sjukdomar som varken kan lindras eller botas.”
Men att på eget bevåg avsluta sitt liv innan man slukas upp av en sjukdom är kontroversiellt. Det är också förbjudet att läkare medverkar till att avsluta en sjuk eller skadad människas liv, även om patienten vill det. Men i sitt offentliga avsked skrev Natthiko Lindeblad att lex Natthiko inte skulle vara honom emot. Tvärtom menade han att man under vissa omständigheter borde få samhällets hjälp till en trygg och värdig död.
Därav har hans bortgång lett till en debatt om aktiv dödshjälp. Något som högerdebattören Markus Uvell liknat vid ”avlivning” som alternativ till sjukvård i ett inlägg till Liberalerna som vill att frågan om aktiv dödshjälp utreds.
Frågan om aktiv dödshjälp är inte utan komplikationer. Just därför bör dessa typer av överdrifter undvikas. Annars finns risken att en etisk komplex diskussion banaliseras.
Att frågan är komplex visar inte minst läkarkårens splittrade inställning till frågan. En undersökning från förra året som Läkarförbundet gjorde bland sina medlemmar visade till exempel att 41 procent av läkarna var positivt inställda till att legalisera aktiv dödshjälp, 34 procent var negativt inställda och 25 procent var osäkra. Dessutom fanns det en påtaglig skillnad bland läkarna i huruvida aktiv dödshjälp kan anses vara förenlig med läkaretiken.
Att lindra och bota är självklara principer inom sjukvården. Men dessvärre finns det sjukdomar som varken kan lindras eller botas, och som istället leder den sjuke till en smärtsam död.
Döden skrämmer många. Det är förknippat med mörker och elände, och ibland verkar många leva livet med utgångspunkt i att undvika döden trots att detta är oundvikligt. Kanske är det just därför som debatten om aktiv dödshjälp många gånger är hopplös.
Rätten att leva trumfar de flesta rättigheter. Men det borde inte stå i vägen för att utreda möjligheter till att leva den sista tiden utan lidande.
