Varsamhet i motvind
Det är ingen överdrift att säga att det länge knutits stora förhoppningar till vindkraften, på samma sätt som när vattenkraften, oljan och kärnkraften uteslutande sågs som moderna välsignelser som skulle förändra samhället. Och länge var den också endast en ”ren” och ”gratis” kraftkälla.
Men idag vet vi bättre. Vindkraften är långt ifrån problemfri.
Det låter för mycket om den, den tar för stor plats i landskapet och det är tveksamt om den egentligen är så effektiv när det gäller att producera el, i alla fall inte i relation till de problem den medför.
Länge har BT berättat om vindkraftssatsningar i Sjuhärad. Lika länge har vi också rapporterat om hur oro, protester och uppgivenhet vuxit i takt med att allt fler vindsnurror avtecknat sig mot himlen.
Inte sällan har dessa oroliga röster betraktas som problem, för energiomställning såväl som för landsbygdens utveckling.
De som inte vill ha sin vardag störd – eller rentav förstörd – av det ständiga och monotona bullret från vindkraftverken, har betraktats som bakåtsträvare och utvecklingspessimister.
Men proteströsterna kan betraktas på annat sätt, som ett uttryck för en växande insikt om att stora samhällsomvandlingar på energipolitikens område också kräver ett medborgerligt inflytande och en demokratisk debatt som omfattar fler än politiker och experter.
Den svenska vattenkraftens utbyggnad var en historisk framgång. Men vem brydde sig om att hela landsändar förändrades i takt med att vattnet steg och kraftverksdammarna fylldes?
Och hur var det med Ringhals? Frågade någon alla dem som bodde i nedfallsriktningen innan man började bygga?
Idag går det inte att bortse från att människor vill ha mer att säga till om när det gäller livsmiljön. Därför är vindkraftsprotesterna också i högsta grad en del av en demokratisk rörelse. Och denna rörelse måste beslutsfattarna få med sig, annars kommer de och vindkraften att snabbt förlora sin legitimitet.
Det finns vägar till bättre förankring av vindkraftsetableringar. Den vindbruksplan som fullmäktige i Borås har antagit, kan uppgraderas till ett juridiskt bindande dokument om kommunen väljer att göra ett tillägg till översiktsplanen. Ett sådant skulle dels tvinga fram samråd med de boende i områden som skulle bli aktuella, dels skulle den ge företag ett mer hållbart planeringsunderlag.
I dagsläget håller vindbruksplanen på att blåsa bort. Det är bra, och Folkpartiet tänker rätt när man vill stoppa vidare etableringar innan planen har skärpts till. Dagens vindkraftverk är jättar och alls inga symboler för småskaligheten.
Därför måste Borås börja om.
Så vad säger ansvariga kommunalrådet Tom Andersson (MP) om vindkraftens ställning i Borås idag? Är det inte hög tid att ta den frågan på allvar? Eller är det så att Andersson, precis som Miljöpartiet i övrigt, anser att vindkraften är en alldeles för viktig fråga för att kommunen ska få behålla sitt veto?
Att tvinga igenom mer vindkraft på lösa grunder och mot människors vilja är fel.
Det är inte i första hand klimatet eller energiförsörjningen som står på spel i Äspered, Skephult, Herrljunga, Ulricehamn, Lyngnared, eller var helst där det planeras för vindkraft i Sjuhärad. Utan människors väl och ve.
Det är hög tid att vända vinden. Ty just nu blåser det motvind för varsamheten.
Och det har varken miljön eller politiken råd med i längden.
Ledarredaktionen
