Världsekonomin lever sitt eget liv

Vad bedömningen ska mäta är sannolikheten för att ett land betalar tillbaka sina fordringar i tid. Hur stora skulder ett land har är, i de allra flesta situationer, fullständigt ointressant. Risken att USA ska ställa in sina betalningar, ens under en kort period, var aldrig särskilt överhängande.

Den ekonomiska stormen fortsätter även i Europa. Spanien och Italien har nu flyttats över till kategorin gamla nyheter och världens blickar riktas mot Frankrike. Eurosamarbetet i sig innebär att inget av eurons länder är riskfritt. Euroländerna kan inte trycka fler pengar bara för att de behöver det.

Att kunna göra det är inte nödvändigtvis positivt, det är lite som att ha en säck med socker hemma utifall att ungarna blir hungriga. Möjligheten att trycka fler sedlar när behovet uppstår minskar dock risken att inte kunna betala tillbaka lån tagna i den egna valutan. Därför påverkar det kreditvärdigheten.

Kinesiska krav på en alternativ världsvaluta har åter rests, nu senast i skarpa ordalag från den statliga nyhetsbyrån Nya Kina. Det är också en tanke som har luftats allt frikostigare under de senaste tjugo åren. Det finns dock ont om alternativ.

Från europeiskt håll hoppades man sig länge att euron vid lämpligt tillfälle skulle ta dollarns plats i världsekonomin. Den nuvarande skuldkrisen i eurozonen gör dock detta allt annat än rimligt. Utan att våga ta de nödvändiga stegen mot en fullständig ekonomisk union så att den nuvarande situationen inte kan upprepas kommer euron aldrig att detronisera dollarn.

Kinas yuan då? Det är knappast troligt av flera anledningar. Landet fortsätter att hålla sin valuta på en konstlad nivå för att hjälpa exporten. Väldigt många av de kinesiska delstaterna har skulder på nivåer som skulle få Italien att rodna. Dessutom hanterade den kinesiska staten den globala finanskrisen genom att stimulera bankerna att låna ut så mycket pengar som möjligt. Det finns mycket som är osäkert i den kinesiska ekonomin.

Så, vad kommer då att hända framöver? Det går naturligtvis inte att säga med någon större säkerhet. Dock återstår att se effekterna av USA:s sänkta kreditbetyg. De är ännu höljda i dunkel. Det är inte säkert att fler kreditvärderingsinstitut följer S&P:s exempel, det vore egentligen märkligt om de gjorde det.

Precis som Frankrike länge haft sämre villkor än ett AAA-land normalt, kan USA mycket väl få en bättre behandling än vad S&P:s bedömning motiverar. Investerare tänker nämligen själva mellan varven – onekligen en uppfriskande tanke.

Daniel Persson

vik. ledarskribent