Anela Murguz: Varför omfattas inte busschaufförer av lagskärpningen?
Snart kan lärare, rektorer, professorer och lektorer få ett bättre rättsligt skydd vid hot och trakasserier. Förra veckan lade regeringen fram ett förslag med det syftet.
Även journalister, hälso- och sjukvårdspersonal, socialtjänst och räddningstjänst omfattas av det nya förslaget som riksdagen ska ta ställning till senare i vår och som är tänkt att träda i kraft den 1 augusti. Förslaget innebär att två nya brottskategorier – våld eller hot mot utövare av viss samhällsnyttig funktion och förgripelse mot utövare av viss samhällsnyttig funktion – införs.
Det är på tiden. Förra året visade en undersökning från Lärarförbundet att tre av fyra låg- och mellanstadielärare hade känt sig hotade av elever. I en skolledarenkät från 2022 framgick att hälften av rektorerna utsatts för hot av vårdnadshavare. För ett par år sedan diskuterades sjukvårdspersonalens säkerhet i samband med att de vårdar patienter som utsatts för gängrelaterat våld. Något som inte sällan leder till hotfulla situationer.
Hot mot journalister är så pass vanligt numera att det går att hitta rena dödshot mot enskilda journalister på öppna forum. Och få har nog missat hur utsatta socialsekreterare är med anledning av den utländska desinformationskampanjen mot svensk socialtjänst.
De allra flesta är professionella nog att inte låta sitt arbete påverkas. Men bakom varje jobbtitel finns en människa, och till slut äter hoten och trakasserierna upp en oberoende av hur mycket resurser som arbetsgivaren lägger på säkerhetsrelaterade frågor. Det riskerar dessutom leda till att nuvarande medarbetare flyr, och att det blir svårare att rekrytera kompetent personal i det långa loppet eftersom få vill eller orkar jobba i en bransch där hot och trakasserier är vardag.
”Hur kommer det sig att den som kör lärare, journalister, forskare och sjukvårdspersonal till sina arbetsplatser inte är minst lika samhällsviktig?”
Det är därför rätt och riktigt att konsekvenserna för den som hotar, trakasserar och i vissa fall även tar till våld blir extra kännbara. Dessutom erkänner samhället dessa yrkesgruppers viktiga insatser. Men gränsdragningen över vilka yrkesgrupper som tillhör en samhällsnyttig verksamhet är allt annat än enkel.
Att begreppet ”samhällsviktig” är svårdefinierat medges även i den utredning som ligger till grund för regeringens förslag. Därför utgår utredarna i stället från vilka yrkesgrupper som är särskilt utsatta för hot och våld. När utbildningsminister Mats Persson (L) i DN får frågan varför exempelvis inte personal som arbetar i kollektivtrafiken omfattas av förslaget svarar han något undvikande om att det alltid görs en bedömning av yrkesgrupper som utför arbete som är särskilt viktigt ur ett demokratiskt perspektiv.
Det är ett icke-svar. Redan när utredningen tillsattes var ledarsidan kritisk till att exempelvis busschaufförer lämnades utanför. För ett par år sedan rapporterade BT (26/6 2019) om busschaufförer i Borås som vittnade om ökat hot och våld i arbetet. En liknande trend som finns i hela landet.
Visst, det är omöjligt att omfatta alla utsatta yrkesgrupper i sådana förslag. Särskilt inte när det går att tillämpa andra brottskategorier, som till exempel hot eller våld mot tjänsteman. Men begreppet samhällsviktigt är brett och tål att diskuteras: Hur kommer det sig att den som kör lärare, journalister, forskare och sjukvårdspersonal till sina arbetsplatser inte anses vara minst lika samhällsviktig?
Välkommen att kommentera
Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.