Varför betala för den som fuskar?
Personer som nyttjar kollektivtrafiken men inte betalar för sig är ett stort problem. Fusket kostar Västtrafik 100 miljoner kronor – årligen. Det är pengar som hade kunnat göra ännu större nytta för de tusentals resenär som dagligen reser med kollektivtrafiken. För att komma åt problemet har Västtrafik storsatsat på antalet kontroller från 2,5 miljoner årligen till 10 miljoner. Något som med stor sannolikhet inte kommer gå boråsarna obemärkt förbi.
Fusket är mest utbrett i Göteborg där det råder fri påstigning, vilket innebär att man som resenär inte behöver stiga på längst fram och visa sin biljett för chauffören. Men även i Borås där det inte råder fri påstigning utgör fuskåkandet ett problem. Busschaufförer i Borås har vittnat om att hot och våld blivit allt mer vanligt i de situationer där personer som inte har en giltig biljett (BT 25/6). Fuskåkandet handlar således inte enbart om pengar, utan även om medarbetarnas trygghet och säkerhet.
Behovet av rejäla krafttag mot fuskåkandet kan därför inte betonas nog. Men frågan är i vilken utsträckning det bör ske på bekostnad av de betalande resenärerna, ty att de som betalar för sig trots allt är fler. Det senaste exemplet på detta är Västtrafiks planer på att ta bort medföljarrabatten. En vuxen med dygnsbiljett eller periodkort har hittills haft möjligheten att ta med upp till tre barn och unga gratis. När Västtrafik nästa år får ett nytt zonsystem kommer denna biljettyp att slopas. Också detta som ett sätt att komma åt fuskåkandet då det förekommer att ungdomar stiger obehindrat på och pekar ut okända vuxna som medresenärer.
Vid en första anblick kan åtgärden tyckas vara nödvändig. Men i praktiken innebär det att tusentals människor som är beroende av kollektivtrafiken för att få vardagen att gå ihop kommer att straffas av regionens iver att få tag på fuskåkarna. Den kommande sammanslagningen av zoner har Västtrafik presenterat som en billigare lösning för regionens pendlare. Men för den som pendlar med barn kommer varken nuvarande zonsystem, eller den som komma skall, gynna den.
Ett illustrerande exempel på detta är den kritik som kommit i samband med att Göteborgs-Posten berättade om slopandet av medföljarrabatten. En mamma hemmahörande i Västsverige sa då (31/10) till SVT Väst att hon kommer välja bilen framför tåget i fortsättningen eftersom det kommer kosta henne uppemot 5 000 kronor i månaden att åka kollektivt till och från barnens skola.
Från Västtrafiks sida är man medveten om att det finns en efterfrågan för medresenärer och man jobbar därför för en lösning. Men huruvida en sådan lösning kommer vara färdigarbetat inför förändringarna hösten 2020 vet man inte än. Det talar i sin tur för att jakten på fuskåkarna blivit viktigare än att erbjuda betalande resenärer bekvämlighet.
Fusket är viktigt att få bukt på. Frågan är bara i vilken utsträckning redan betalande resenärer är villiga att bekosta detta.
