GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Anela Murguz: Väntad räntehöjning – men hur effektiv är den?

Riksbanken har på egen hand urholkat sitt främsta vapen mot inflationen.
Anela MurguzSkicka e-post
Ledare • Publicerad 24 november 2022 • Uppdaterad 24 november 2022
Anela Murguz
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Lagom till att riksbankschef Stefan Ingves slutar kommer effekterna av det senaste decenniets lågräntepolitik.
Lagom till att riksbankschef Stefan Ingves slutar kommer effekterna av det senaste decenniets lågräntepolitik.Foto: Tim Aro/TT

Det finns nog få saker som är så förutsägbara om Riksbankens räntebesked. Fram till för drygt ett år sedan var det till exempel knappast överraskande om styrräntan sänktes eller förblev oförändrad. Numera är ett räntebesked redan på förhand lika med en räntehöjning. Torsdagens räntebesked var inget undantag. Då höjdes reporäntan med 0,75 procentenheter: 2,5 procent – en nivå Sverige inte haft sedan december 2008.

En sak som däremot kommer att förändras inom kort är att Erik Thedéen tar över som riksbankschef vid årsskiftet. Det välbekanta ansiktet i form av Stefan Ingves kommer dock inte bli ett minne blott. Troligtvis kommer han bli ihågkommen för att först ha fört en långtgående lågräntepolitik med en minusränta för första gången i Riksbankens historia, för att behöva tvärvända. Något som har orsakat onödig turbulens i den svenska ekonomin.

När det gäller det senaste halvårets kraftiga räntehöjningar är frågan hur effektiva de egentligen är mot inflationen. I oktober var inflationen 9,3 procent. Det är en liten minskning jämfört med september då inflationen uppgick till 9,7 procent, men minskningen beror troligtvis på att elpriserna inte blev så höga som förväntat under föregående månad.

Det som talar emot att räntehöjningarna kommer bita mot inflationen är att det för närvarande inte beror på en sedvanlig obalans mellan utbud och efterfrågan. I stället bottnar inflationen i de höga energipriserna och Ukrainakriget som båda är omständigheter som ligger bortom Riksbankens kontroll.

Hela poängen med räntehöjningarna är som de flesta känner till att kyla av ekonomin för att få ner inflationen. Men redan nu har privatpersoner fått se över sina utgifter, och till viss del skära ned på onödiga kostnader. Mat, värme och ljus hör dock till förnödenheter som inte går att pressa hur mycket som helst. Alltså riskerar räntevapnet att skada svenska hushåll mer än vad det bekämpar inflationen.

Det är möjligt att det vi nu ser är priset för den långa lågräntepolitiken som kännetecknar Ingves tid som riksbankchef. 2015 fattade Riksbanken ett historiskt beslut när styrräntan för första gången sänktes till minus 0,10 procent. Då var det för att inflationen inte nådde Riksbankens mål på två procent.

”Av allt att döma har de senaste åren av minus- och nollränta orsakat mer skada än nytta.”

Först fem år senare lämnade Sverige minusräntan när styrräntan blev 0 procent. Och på nollstrecket har den legat fram till maj i år, trots att ekonomin generellt sett mådde bra.

På grund av det har Riksbanken hamnat i en otacksam sits. Förutom inflationen väntar också en lågkonjunktur runt hörnet. Något som normalt sett mildras med sänkta räntor och med en expansiv finanspolitik. Men det är inte längre alternativ eftersom en expansiv penning- och finanspolitik riskerar att spä på inflationen.

Det senaste året har Riksbanken fått skruva om sina prognoser rejält med anledning av det ekonomiska läget. Tidigare väntades räntehöjningar först under 2024, vilket talar för att lågräntepolitiken skulle bli betydligt mer långvarig. Att Riksbanken stuvar om när situationen kräver det är förvisso ett sundhetstecken, men det är inte säkert att uppvaknandet enbart är av godo.

Vid tidigare tillfällen har Riksbanken sagt att en av fördelarna med den förda lågräntepolitiken är att man under året har fått höja räntan från redan låga nivåer. En som är av annan uppfattning, och har varit det länge när det gäller Riksbankens penningpolitik, är Annika Winsth, chefsekonom för Nordea. Till DN (3/11) säger hon att räntehöjningen hade kunnat göras mer mjukt om de inte väntade alldeles för länge med att höja den från första början. Framför allt tror inte Winsth att det är möjligt med fler räntehöjningar från och med februari med tanke på konjunkturläget, och att Riksbanken misslyckats med sin främsta uppgift; att stabilisera ekonomin.

Det ligger mycket i kritiken. Riksbanken har närmast urholkat styrräntans kraft och förmåga – helt på egen hand. Av allt att döma har de senaste åren av minus- och nollränta orsakat mer skada än nytta. Den nye riksbankschefen har med andra ord en tuff uppförsbacke framför sig de kommande åren.

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.