GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Mikael Hermansson: Valet 1976 – splittrad borgerlighet räckte för att få S att tappa makten

I flera avseenden var debatten mellan Palme och Fälldin en av de bästa och mest uppmärksammade valdebatter som hållits i modern tid.
Mikael HermanssonSkicka e-post
Gästkrönika • Publicerad 27 juli 2022
Mikael Hermansson
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Partiledaren Thorbjörn Fälldin (C) omringad av journalister och fotografer under centerpartiets valvaka under valet 1976. Valresultatet medförde att de borgerliga kunde bilda regering för första gången på 40 år, nu med Fälldin som statsminister.
Partiledaren Thorbjörn Fälldin (C) omringad av journalister och fotografer under centerpartiets valvaka under valet 1976. Valresultatet medförde att de borgerliga kunde bilda regering för första gången på 40 år, nu med Fälldin som statsminister.Foto: SvD / TT /

Det kollektiva minnet av valrörelsen 1976 präglas starkt av debatten i Scandinavium i Göteborg mellan dåvarande S-ledaren och statsministern Olof Palme och Centerpartiets Thorbjörn Fälldin.

Palme var den briljante debattören. Ironisk, sarkastisk och överlägsen på ett närmast nedlåtande sätt mot den påtagligt mer eftertänksamme och allt annat än retoriskt glänsande Fälldin. Återkommande la potatisbonden från Ramsvik i Ångermanland tid på att tända sin pipa och sög på sina repliker.

Dagens krönikör

Mikael Hermansson

är tidigare politisk redaktör för BT. I en artikelserie har han fördjupat sig i ett antal utvalda historiska val. I dag med utgångspunkt i valet 1976.

För de som satt i Scandinavium var Palme överlägsen. Men de som följde debatten i tv upptäckte något annat. Fälldin behöll lugnet när Palmes retoriska åkningar fick honom själv att mest av allt framstå som en buffel och översittare. Hade svensk socialdemokrati slutligen tappat masken?

Valrörelsen 1976 ägde rum i ett Sverige som slagit till reträtt. Tekokris, varvskris, oljekris, strejker och konflikter avlöste varandra. Samtidigt hade de tre borgerliga partierna kommit dithän i relationen till varandra att de var beredda att på allvar försöka utgöra ett gemensamt regeringsalternativ.

Att det av Folkpartiet, Moderaterna och Centerpartiet skulle gå att bilda en regeringsduglig enhet låg inte direkt i korten. De tre partiledarna var allt annat än överens i många centrala frågor, än mindre var personkemi mellan Per Ahlmark, Gösta Bohman och Fälldin sådan att den underlättade. Det var hart när omöjligt att ens få dem att ställa upp på bild tillsammans.

Gösta Bohmans handgångne man, sedermera statsministern och utrikesministern Carl Bildt, har berättat om vad som krävdes för att få till ett sådant tillfälle i valrörelsen:

”… efter sju sorger och åtta bedrövelser lyckades vi förhandla fram att en fotograf skulle stå vid ingången till ledamotshuset i dåvarande provisoriska riksdagshuset vid Sergels Torg i samband med att de gav sig iväg till TV:s avslutande debatt och då fånga dem när de bytte några ord tillsammans. Så blev det, och den bilden kom sedan att dominera åtskilliga både förstasidor och löpsedlar på lördagsmorgonen – dagen före det val som ledde till det historiska regeringsskiftet.”

”Den borgerliga berättelsen om en socialdemokrati med totalitära avsikter var ingen nyhet.”
Mikael Hermansson

Olof Palme agerande var en sak, en annan som de borgerliga partierna gärna gjorde sak av var de ”totalitära tendenser” som gjorde sig mer eller mindre synliga i regeringspartiets politik. Att Thorbjörn Fälldin målande beskrev de socialdemokratiska planerna på löntagarfonder som öststatssocialism var högoktanig retorik om än inte vad som under mer eftertänksamma omständigheter kunde tas på så stort allvar. Det hjälpte inte att Socialdemokraterna distanserade sig från det mer långtgående förslag som Rudolf Meidner lagt fram för LO, som faktiskt kunde beskrivas som att det handlade om att staten skulle ta makten över alla framgångsrika företag.

Den borgerliga berättelsen om en socialdemokrati med totalitära avsikter var ingen nyhet. Så hade det låtit i den ideologiska debatten under en längre tid när de borgerliga partierna fått ange tonen: Socialism innebar förtryck.

Som statsvetaren Tommy Möller skriver om Gösta Bohmans politiska föreställningsvärld (Axess 2021/4) så inrymde redan den kraftiga tillväxten av den offentliga sektorn som ägt rum under socialdemokratins blomstringstid ett hot mot ett fritt samhälle: ”I välfärdsstatens kölvatten uppstod en passivitet, rentav en inlärd hjälplöshet, i vars förlängning en totalitär människotyp skymtade”.

Det som började som en djupt ideologisk valrörelse slutade i teknisk sakfrågedebatt om kärnkraftens vara eller inte vara. Här stod striden i första hand mellan Olof Palme och Thorbjörn Fälldin. Gösta Bohman och Per Ahlmark valde att hålla en lägre profil i en fråga som de visste att en borgerlig regering var tvungen att komma överens om internt. Detta talade till de borgerliga partiernas fördel – trots att de tre var djupt oeniga om just kärnkraften – och Sverige fick för första gången på 44 år uppleva ett maktskifte.

Men vad 1976 års valrörelse också ska minnas för var att den också kom att ge en försmak av vad miljöfrågan i sin helhet skulle innebära under senare delen av 80-talet och framöver:

En ny – grön och frihetlig – politisk dimension som komplement till den mer ursvenska frontlinjen mellan vänster och höger hade gjort sin entré.

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.