Annons

Mikael Hermansson: Vad händer när partierna ger sig ut på lösnummerjakt?

Brott och straff står högst på väljarnas agenda över valets viktigaste frågor. Se det som ett kvitto på att partierna förstår den nyhetslogik som styr tv:s och tidningars prioriteringar.
Mikael HermanssonSkicka e-post
Gästkrönika • Publicerad 17 augusti 2022
Mikael Hermansson
Detta är en personligt skriven text i Borås Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Kommer något parti att formulera rättspolitiska valutspel utifrån det faktum att det verkligt svåra och ihållande samhällsproblemet är ett annat, nämligen mäns våld mot kvinnor? undrar Mikael Hermansson.
Kommer något parti att formulera rättspolitiska valutspel utifrån det faktum att det verkligt svåra och ihållande samhällsproblemet är ett annat, nämligen mäns våld mot kvinnor? undrar Mikael Hermansson.Foto: Fredrik Sandberg/TT

Blodigt våld antas sälja lösnummer och prenumerationer. Uttrycket ”If it bleeds, it leeds” sägs ha formulerats av New York Magazine-journalisten Eric Pooley 1989. Överfört till svenska förhållanden blir det ”ju saftigare brott desto mer framträdande lansering på förstasidor och i tv-sändningar”.

Dagens krönikör

Mikael Hermansson

är tidigare politisk redaktör på BT.

Den grå men minst lika allvarliga och vanligt förekommande brottsligheten får i denna logiks namn vackert stå tillbaka.

Annons

Så utformas också brottsbekämpningen i linje med denna logik; väljarna antas vilja ha hämnd och se blod. Inga ”saft-och-bulle”-sittningar med buset eller blödigt tal om ”social utsatthet” eller ”diskriminering”. Hårt mot hårt.

Och i den alltmer radikaliserade retorikens spår öppnar sig snart avgrunden: Vilket parti blir först med att ”provprata” dödsstraffet till liv igen?

Vad händer när partierna ger sig ut på ”lösnummerjakt?” Spelar det då någon roll om det större budskapet blir det rakt motsatta?

En sak är att säga sig vilja stävja brott, en annan att blunda för de vidare konsekvenserna av de förslag som läggs. Hur kan det annars vara möjligt att de som i sin vardag lever med gängen och våldet inpå livet i brottsbekämpningens namn förväntas acceptera förlusten av medborgerliga rättigheter som andra kan ta för givna?

”Nog borde det väl finnas någon politiker som ser farorna med att lova att införa lagar som gör fundamental åtskillnad mellan människor?”
Mikael Hermansson

Moderaternas visitationszoner är ett sådant förslag, som inte gör skillnad mellan brottsutövande och övriga inom ett visst geografiskt område; alla kan stoppas, alla blir misstänkta. Socialdemokraternas förslag från i helgen om att tillåta husrannsakan utan misstanke i de särskilt utsatta områden där gängen antas befinna sig på hemmaplan låter kanske handlingskraftigt. Men det underliggande budskapet till alla som bor i de utsatta stadsdelar i Borås där många av gängen sägs ha sin bas, är att de får acceptera att inte omfattas av samma rättigheter som boråsare i andra stadsdelar gör.

I en valrörelse kan det mesta hända. Men nog borde det väl finnas någon politiker som ser farorna med att lova att införa lagar som gör fundamental åtskillnad mellan människor?

Vad hade hänt om politikernas – och i viss mån mediernas prioriteringar – istället hade legat mer i linje med den faktiska utvecklingen av brott och våld i Västsverige?

Sven-Åke Lindgren, tidigare professor i sociologi vid Göteborgs universitet, visade i en debattartikel i Göteborgs-Posten häromdagen på vad som går att läsa ut av den befintliga statistiken:

• Mäns våld mot andra män har minskat.

• Mäns våld mot kvinnor har ökat.

Annons

• Skadade och döda i gängskjutningar har minskat.

Gängvåldet ska naturligtvis motarbetas. Men kommer något parti att formulera rättspolitiska valutspel utifrån det faktum att det verkligt svåra och ihållande samhällsproblemet är ett annat, nämligen mäns våld mot kvinnor?

Annons
Annons
Annons
Annons