GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Anela Murguz: Vad för samhälle får vi utan allt kallprat?

Tysta bokningar hos frisören vittnar om hur långt individualismen har gått.
Anela MurguzSkicka e-post
Ledarkrönika • Publicerad 24 november 2022
Anela Murguz
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Ledarsidans Anela Murguz hoppas att tyst klippning blir en kortvarig trend.
Ledarsidans Anela Murguz hoppas att tyst klippning blir en kortvarig trend.Foto: Fredrik Sandberg/TT

Det finns många fördelar med det svenska samhället där individen i många fall väger tyngre än kollektivet. Det faktum att barn som far illa kan omhändertas just för att betydelsen av blodsband inte överskattas är ett exempel på detta. Att individualismen ökat friheten för kvinnor, sexuella minoriteter och andra utsatta grupper är en annan.

Jag är av den bestämda uppfattningen att ju mer självständiga beslut en människa kan fatta desto bättre samhälle får vi. Det betyder dock inte att människan är en isolerad ö, eller att jaget går före allt. Samhället består trots allt inte av en enda människa, utan en mängd olika människor som alla samspelar med varandra.

Men tyvärr låtsas den moderna människan gärna som att hon är en isolerad ö. Och framför allt att hennes behov går före andras. Man kan med andra ord lätt få för sig att ens egna vardagsbestyr är viktigare än vad de är för busschauffören, kassörskan eller frisören. Kanske är det därför som det finns de som aldrig hälsar på busschauffören, önskar kassörskan en trevlig dag eller som drar sig för att boka tid hos frisören för att man kan behöva kallprata.

Frågan är vad för typ av samhälle vi får när vi inte längre anser oss ha tid till att vara lite vänliga. När vi börjar se människor vi möter i vår vardag som kuggar i ett maskineri snarare än medmänniskor. Den frågan ställer jag mig när jag i dagarna läser om fenomenet tyst klippning hos frisörer.

Den som blir obekväm av kallpratet, eller som vill fly alla sina vardagsmåsten, kan numera vända sig till salonger som erbjuder detta. Hela utgångspunkten är att både frisören och kunden är överens om att skippa snacket under behandlingen. Utmärkt med tanke på hur stressade många verkar vara, har en del salonger resonerat.

”Fenomenet tyst klippning påminner inte direkt om kunders behov av egentid.”
Anela Murguz

Lyckligtvis ser det ut att bara vara en trend bland många andra. Med tanke på hur ofta det öppnar upp nya frisörsalonger gäller det att hitta något unikt och sticka ut från mängden. Men när frågan diskuterades i Studio Ett tidigare i veckan lät det inte som någon vidare succé. Och gott så. Fenomenet tyst klippning påminner inte direkt om kunders behov av egentid, utan är mer ett tecken på oförskämdhet.

För den som inte jobbar bakom en ratt, en kassa eller med en sax i handen är det lätt att reducera människorna som gör det till några som bara finns där. Men deras livspussel är inte enklare än andras. Och det där kallpratet som vissa verkar värja sig emot kan i själva verket vara betydligt varmare än man tror.

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.