Lars Näslund: Vad betyder ryska lögner för SD?

Det senaste exemplet handlar förstås om de båda riksdagsledamöterna Martin Kinnunens och Markus Wiechels beramade resa betald av skattemedel och‚ enligt SvD, godkänd av partiledningen, till Syriens huvudstad Damaskus,

De har de senaste dagarna varit flitiga att i sociala medier visa bilder från möten med religiösa företrädare och olika hjälporganisationer i landet. Men om mötet med det syriska parlamentets utrikesutskott har de själva inte publicerat ett ord. Det var ju aldrig meningen att detta möte skulle bli allmänt känt. För där satt de rakt under ett porträtt att diktatorn och presidenten Bashar al-Assad medan de filmades av ett team från den officiella syriska nyhetsbyrån Sana, som i rubrik och text berättade för världen att dessa svenska parlamentariker var kritiska till den svenska regeringens hållning i Syrien-konflikten.

”Vi blev lovade att vi inte skulle träffa några journalister”, beklagade sig Markus Wiechel på torsdagen för Sveriges Radio. Ja, de blev utnyttjade av regimen, vilket de blev varnade för i förväg då både UD och Säpo avrådde dem från att resa.

Att SD-företrädarna begärde och fick nyhetsbyrån att korrigera en del av artikeln där kritiken mot Sveriges officiella hållning framgick blev oundvikligt när PR-haveriet här hemma i Sverige stod klart. Men den mest centrala frågan, om de tog tillfället i akt att framföra kritik mot regimen för användningen av kemiska stridsmedel mot den egna befolkningen, berördes uppenbarligen inte alls.

Vilket inte förvånar. Wiechel – partiets utrikespolitiske talesperson – har även tidigare framfört sitt stöd till Bashar al-Assad, och inte heller när han fick en rak fråga i SVT:s Aktuellt på torsdagen om hur egentligen ser på honom tog han chansen att markera avstånd.

SD:arna vet vad de gör. De vet att Moskva ännu i dag fortsätter att förneka FN-rapporten om det syriska flygvapnets sarinbomber. Att i n t e tydligt fördöma folkrättsbrottet vare sig inför syrierna eller – när de nu får frågor här hemma – svenska folket, skickar de det centrala budskapet: De vet att deras blotta närvaro i Damaskus och mötet med regimens företrädare är varmt uppskattat i Kreml.

Ungefär på samma sätt som duons kollega i riksdagen Pavel Gamovs besök i Ryssland var tidigare i höst då han agerade ”observatör” under regionalvalen. Då var han, enligt uppgifter i Aftonbladet, inbjuden på bekostnad av en organisation kallad Russian Peace Foundation ledd av politikern Leonid Slutsky, en president Putin närstående herre som 2014 placerades på USA:s sanktionslista efter den ryska invasionen av östra Ukraina.

Även Gamov blev ett uppskattat intervjuoffer i ryska medier: ”I mitt hemland använder man sig inte maskiner utan räknar rösterna manuellt. Så det vill jag ta med mig hem”, sa Gamov i rysk media.

Utöver dessa två färska exempel har som bekant SD på EU-nivå flera gånger i frågor som haft bäring på EU:s förhållande till Ryssland valt att trycka på den knapp som Moskva önskat. Partiledningens och Jimmie Åkessons officiella hållning, när den pressats om sin syn på Ryssland och Vladimir Putin, har varit att markera avstånd. ”Putin är en extrem, aggressiv politiker som jag har väldigt svårt att se något positivt med", sa Åkesson i en intervju tidigare i år.

Men: vad är läpparnas bekännelse och hur går snacket i partiet när mikrofonerna inte är på? Vad signalerades när elva av SD:s riksdagsledamöter (däribland Gamov) valde att inte närvara när riksdagen 24 maj i fjol ställde sig bakom värdlandsavtalet med Nato? Hur många resonerar som ordföranden för SD i Nacka, David Bergqvist, som om Fredrik Reinfeldt skrev på Facebook : ”Putin, kom hit och avsätt vår landsförrädare till statsminister”. Samme Bergqvist som senare skrev att ”nu tror jag i och för sig inte alls att Ryssland gjort dataintrång i syfte att påverka valrörelsen i USA...”.

Spelar det någon roll för honom och andra svenskar som resonerat på sätta sätt att Facebook, Google och Twitter nu vittnat inför amerikanska kongressen om hur de ryska ”trollfabrikerna” kört hårt med sina fejkkonton som alldeles uppenbart för var och en som vill se varit avsedda att hetsa, så split, ställa grupp mot grupp och helt enkelt försvåra för Hillary Clinton att vinna presidentvalet?

Hur uppenbara tekniska bevis eller vittnesmål som än läggs fram om de ryska statliga försöken att påverka valrörelsen i USA vet vi svaret: Ett totalt förnekande. Alltid ett totalt förnekande. Det hör liksom till. Precis som med det statliga dopningskulturen inom idrotten.

Därför var det så intressant, och förväntat, att höra reaktionerna från regeringens håll efter att Internationella olympiska kommittén tidigare i veckan publicerade beslutet att stänga av OS-guldmedaljören på femmilen i Sotji 2014, Alexander Legkov, och Jevgenij Belov, från framtida OS och ta ifrån Legkov guldmedaljen.

”Beslutet är alarmerande och förbryllande. En som varit aktiv i sporten i många år, vunnit stor respekt och aldrig testats positivt för dopning är nu helt försvarslös”, sa Putins idrottsminister Vitalij Mutko till nyhetsbyrån Tass.

Det är intressant, och otäckt, att se hur de ryska och SD-knutna trollen på nätet även i en sådan här fråga, om en dopad skidåkare, anstränger sig för att inför den svenska opinionen sprida det ryska narrativet om Trump, om migration. ”IOK dömer idrottare utan bevis. Domen är en skandal”, skriver en svenskt twitterkonto med flera tusen följare och som självt spritt 88 000 tweets.

Strategin känner vi: Det ska inte finnas någon objektiv sanning. Oavsett om FN:s utredning slår fast att det var syriskt flyg som fällde sarinbomber över barnen ska Ryssland kunna avfärda slutsatsen. Ingen statsstödd dopning. De trollfabriker i S:t Petersburg där anställda berättat om jobbet har aldrig funnits. Någon invasion av östra Ukraina har inte skett.

Det är en metod som får Sverigedemokraterna att göra kalkylen att de kan sätta sig till bords med den syriska regimen, utan att behöva tala kemvapen, och bjuda den västlig glans i regimens medier.

Tjänster och gentjänster till Moskva... är det något som bekymrar SD:s sympatisörer här hemma? Stödjer de Riksidrottsförbundets Svensk Antidopings krav på att Ryssland bojkottas från vinter-OS i Pyeongchang i februari?