Kajsa Kettil: Vad äter du när butikshyllorna gapar tomma?
Mörker, vinter och 80-tal. Jag är kanske fyra år och sitter med min syster på golvet i köket. Från städskåpet hörs mammas rafsande och ett ”Åh, var har Rolf lagt tändstickorna?”.
Eftersom ordning och reda är en av pappas paradgrenar hittar mamma strax en ask och kan tända några värmeljus. Det är mysigt, inte skrämmande, och snart är allt som vanligt igen.
För särskilt långvariga var de nog inte, min barndoms strömavbrott, men tillräckligt frekventa för att de vuxna skulle ha en plan. Jag minns inte att de påverkade våra måltider eller att några andra problem uppstod. Om så hade varit fallet skulle det dock ha gått att laga mat på spritköket från somrarnas fjällsemestrar.
Var krisberedskapen bättre förr? Troligtvis. Klart är i alla fall att en majoritet av svenskarna har smitit från sitt ansvar. Okej, det uppfattas kanske som lite väl hårt, men det är faktiskt vad det handlar om. Den som är frisk och stark måste göra vad hon kan så att svaga och sjuka kan få hjälp även under en kris. Och med förberedd räknar myndigheterna att vi ska kunna klara oss i 72 timmar.
För att det ska ske smidigt behövs rent vatten, mat och värme, och så möjlighet att kommunicera med omvärlden – ska det vara så himla svårt?
För tre av fyra svenskar skulle ett oväntat strömavbrott ställa till det rejält, det visar en undersökning som Kantar Sifo på uppdrag av Röda korset genomförde förra året. Där svarade 73 procent att de endast i liten utsträckning eller inte alls har gjort förberedelser i hemmet inför en eventuell kris. 26 procent uppgav att de i stor eller ganska stor utsträckning hade förberett sig.
– Det handlar om miljontals människor som kan ta ett större ansvar genom enkla förberedelser. Krisberedskap är en medmänsklig handling, konstaterade Ylva Jonsson Strömberg, krisberedskapschef på Röda korset i samband med att resultatet presenterades.
”Om krisen eller kriget kommer skulle familjen visserligen bli mätt på bär och bullar från frysen ett tag, men utan möjlighet att koka vatten skulle makaronerna förbli hårda och älgstekarna upptinade men råa.”
Till mångas försvar bör det tilläggas att det ändå har skett ett visst uppvaknande, i synnerhet efter 2018 då MSB gav ut broschyren ”Om krisen eller kriget kommer”. Det var första gången sedan 1961 som den gavs ut, och det ledde bland annat till rusning efter överlevnadskit och radioapparater med vevfunktion.
Efter några dagars väntan på en leverans kom jag över ett exemplar som förutom kommunikationsmöjligheter även gav ljus och som kunde kopplas till en mobilladdare (och jag har tidigare erkänt att apparaten införskaffades dels för att jag skulle kunna skriva en krönika om svenskarnas nya, välkomna prepperbeteende). Först låg radion på skrivbordet på redaktionen en tid, och därefter förpassades den till någon garderob där hemma. Det är tveksamt om den skulle återfinnas i ett kompakt mörker.
Om det blir strömavbrott vet jag var tändstickorna finns, och som matlagningsintresserad finns det massor av olika matvaror i skåp och lådor. Men är det rätt sorts proviant? Konserver, torkad frukt, flaskor med vatten och så? Nja, får medges. Om krisen eller kriget kommer skulle familjen visserligen bli mätt på bär och bullar från frysen ett tag, men utan möjlighet att koka vatten skulle makaronerna förbli hårda och älgstekarna upptinade men råa.
Här finns med andra ord förbättringspotential. Det gör det sannolikt hos många andra också. Förhoppningsvis inspirerar den pågående Krisberedskapsveckan med tema mat till nödvändiga inköp av sådant som kan kännas onödigt i dag men som kan komma att bli räddaren i nöden i morgon.
Nog för att pris på el, bränsle och mat tar många svenskars fokus och känns krisigt i dagsläget – om tillgången försvann helt och hållet skulle ordet kris garanterat få en annan innebörd.
