Vad är meningen med denna gyttjebrottning?

Det måste vara fullkomligt omöjligt för den vanlige väljaren att få ut något annat än lätt bisarr gyttjebrottningsunderhållning av de dueller som partiledarna på söndagskvällen kämpade för att ta sig igenom med livhanken i behåll.

Vi begriper att politik o c k s å handlar om att på några korta sekunder klara av att fånga en tittare med en snygg och väl intränad talepunkt.

Vi begriper att politik o c k s å handlar om talekonst, om förmågor att med kropp och själ visa personlighet och engagemang.

Men den föreställning som nu, åter, spelades upp kan inte ha hjälpt en enda vilsen att orientera sig, i vart fall inte om sakpolitik, om besked inför framtiden, ska stå i centrum. Tankesmedjan Timbros Johan Ingerö har alldeles rätt när han skriver att ”den här debatten visar varför SVT behöver ett rent intervjuprogram, typ BBC:s Newsnight. Man kan överleva en debatt med löfvenskt inrepeterade talepunkter. Men inte ett tufft utfrågningsprogram.”

Efter detta dystra preludium tillåter vi oss några iakttagelser:

x Stefan Löfven är rejält pressad. Han har med åren generellt blivit en säkrare debattör, men de få gånger han alls försökte ta sig in i Agenda-debatten gav han ett pressat, irriterat, intryck.

Vid ett par tillfällen blev det riktigt förvirrande. Som när han under diskussionen om det ökande antalet våldtäkter for ut i ett malplacerat resonemang om turordningsreglerna på arbetsmarknaden. Som han när polisbristen avhandlades lyckades förneka att de blivit färre.

x Migrationspolitiken gick som en underliggande tråd genom stora delar av kvällen. Det blev än tydligare än tidigare att Moderaternas Ulf Kristersson helst gör upp om den direkt, med Socialdemokraterna.

Såväl Annie Lööf som Jan Björklund talade om att de också vill se en ”blocköverskridande överenskommelse efter att Alliansen pratat ihop sig”. Är ett sådant scenario sannolikt? Det förefaller tveksamt, inte minst eftersom oenigheten inom Alliansen gärna markeras av de mindre partierna. Pressad av sin egen rörelse ville nu Stefan Löfven också föra in skärpningar av regelverket för arbetskraftsinvandringen. Då är man nog inte ute efter en uppgörelse.

Det enda riktigt säkra är det som Kristersson – lugn och stadig kvällen igenom, men rent av f ö r lugn? – upprepade, om att flyktingfrågan inte kan tillåtas paralysera svensk politik i flera år till: ”Socialdemokraterna och Moderaterna skulle kunna samlas till historisk överenskommelse. Det är en ödesfråga för Sverige, vi måste komma överens”, sa han.

Nu återstår fyra månader fram till valet. Debattnivån måste höjas. Förtroendet för det politiska systemet står på spel.