GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Anela Murguz: Utan åskådare – ingen show

Boråsarna borde ignorera Rasmus Paludans planerade besök i Borås.
Anela MurguzSkicka e-post
Ledarkrönika • Publicerad 20 juli 2022
Anela Murguz
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Rasmus Paludan håller valmöte i stadsparken i Borås.
Rasmus Paludan håller valmöte i stadsparken i Borås.Foto: Lars-Åke Green

Trots att det var ovanligt kallt i början av maj hade en stor skara människor samlats när den högerextreme politikern Rasmus Paludan besökte stadsparken i Borås. Visst, det blev inga upplopp som i Linköping, Norrköping och Örebro där stenarna haglade och polisbilar sattes i brand. Men det var ändå en upprörd stämning på plats.

Folk svor och grät. För några blev frustrationen så pass påtaglig att de simmade över Viskan, ett antal personer omhändertogs och en person greps misstänkt för misshandel. Det var inte Borås bästa ögonblick. Splittringen och polariseringen låg hela tiden i luften.

I en demokrati har man rätt att både bli sårad och upprörd, precis som Paludan har rätt till sina åsikter. Så länge uttrycken håller sig inom lagens ramar, vill säga. Men vårens diskussion om möjligheten att smäda religion har handlat mycket om smädarens rätt att göra det.

Visserligen har de våldsamma reaktionerna runt om i landet, som på något sätt inte går att rättfärdiga, visat att det finns ett behov av att upprepa det faktum att vi i Sverige inte har blasfemilagar, och att blasfemilagar inte hör hemma i en sekulär demokrati. Men utgångspunkten verkar vara att troende inte får ta illa upp. Som om troende människor – vare sig dessa är muslimer, kristna eller någon annan valfri religiös grupp – inte är individer som har rätt att bli upprörda även av sådant som ryms inom lagens och demokratins gränser.

”Det ursäktar inte reaktionerna, men öppnar upp till möjlighet för förståelse för varandra.”
Anela Murguz

Rätten att ifrågasätta, kritisera och till och med smäda en religion är centralt i en demokrati. Men som Hanna Grahn påpekade i en krönika här på BT (12/5) efter Paludans besök i Borås i maj gäller yttrandefriheten i båda riktningar. ”Glöm inte denna dag att det är samma yttrandefrihet som också ger Rasmus Paludans många motståndare i Borås rätten att höja sin röst emot honom”, skriver hon. Men detta perspektiv har helt saknats i debatten.

Journalisten Emanuel Karlsten gör därför en intressant liknelse i sitt Sommar i P1 (18/7) som sändes tidigare i veckan. Vid ett tillfälle talar han om det sekulära samhällets oförmåga att förstå vad som är heligt för en troende. Han menar dock att det även i ett sekulärt samhälle finns heliga saker, och nämner barnen som ett svenskt exempel.

Han tar upp reaktionerna på Mr Cools osmakliga låt ”Knulla barn”. 2018 uppmuntrade retorikexperten Elaine Eksvärd sina följare på Instagram att anmäla låten till Spotify. Hon, som själv varit öppen med att ha varit utsatt för sexuella övergrepp som barn, menade att det var kränkande att behöva mötas av den typen av låtar på musikplattformen. Flera andra kändisprofiler hakade på och Mr Cool utsattes för påtryckningar och dödshot, och låten togs bort från Spotify till följd av detta.

Karlstens poäng är att alla – även sekulära – kan förlora proportionerna om något som man uppfattar som heligt kränks. Det ursäktar inte reaktionerna, men öppnar upp till möjlighet för förståelse för varandra.

Det finns mängder med demokratiska sätt att manifestera sitt missnöje på. Ett ypperligt exempel är när Paludan besökte Jönköping i april och överröstades av skrattande motdemonstranter och en ringande kyrkklocka. Men trots det skulle jag vilja påstå att den bästa motdemonstrationen är att inte låta sig provoceras.

Ibland är tystnad det bästa botemedlet mot en provokatör, vars främsta syfte är att driva fram det värsta hos människor för att sedan kunna peka och säga ”vad var det jag sa?!” Den som vill ställa till med en scen kommer inte ha mycket att bjuda på om åskådare inte dyker upp.

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.