Upp till bevis för Sabuni om anständigheten

Men det är knappast argument för och emot kärnkraft eller samtalet om framtida elbrist som får väljarna att minnas partiledardebatten våren 2021. I stället lär de tänka på kvällen som det tillfälle då liberaler på riktigt krokade arm med främlingsfientliga nationalister.

Det innebär inte att Nyamko Sabuni (L) och hennes parti håller med Jimmie Åkesson (SD) och hans sverigedemokrater om hur Sveriges samhällsproblem ska lösas. Inte heller innebär det att det gemensamma migrationsförslag som L, SD, M och KD presenterade några timmar före debatten är dåligt. Överenskommelsen är något stramare än den variant som regeringen lade fram för några veckor sedan, bland annat när det gäller anhöriginvandring och försörjningskrav. Men eftersom S också vill se en mer restriktiv migrationspolitik är innehållet egentligen ganska ointressant. Inte för att migrationspolitiken saknar betydelse – tvärtom behöver Sverige hitta en modell där asylrätten värnas samtidigt som integrationen förbättras och de som inte har skäl att vara här lämnar landet – utan för att söndagens förslag inte innehåller något nytt. Nyheten var just att avsändaren består av konstellationen M, KD, SD och L. Det som inte skulle hända ”om inte himlen faller ner”, det vill säga samarbete med SD, är nu alltså vardag.

Ämnet är laddat. Det inser L-ledaren. Därför lade hon mycket energi på att framställa sig som hjärnan bakom de fyra partiernas förslag, som snart läggs fram i riksdagen som ett utskottsinitiativ. Lätt forcerat försökte hon trumma in att det var de andra tre partierna som hade anpassat sig till Liberalerna och ingenting annat. Det är visserligen mer regel än undantag att partier vill framhäva sin egen betydelse för förslag och genomförda reformer, men här står mycket mer på spel. För det är nu Nyamko Sabunis parti på allvar inleder sin balansgång mellan att stödja ett konservativt block som innehåller ett nationalistiskt parti som skyller i stort sett alla samhällsproblem på invandrare, samtidigt som L inte gör våld på sina liberala värderingar.

Den här gången låter Sabunis nya samarbetskompisar henne ta åt sig äran. De vet att hon behöver det, och kan de bjuda på det.

Det gemensamma migrationsförslaget är – oavsett om det blir verklighet eller inte – en framgång för SD som nu har välkomnats från farstun in i finrummet, och även för Ulf Kristersson (M) och Ebba Busch (KD) som ser ministerposter inom räckhåll.

Men det är lätt att komma överens när man tycker lika, betydligt svårare när värderingar krockar, vilket var tydligt redan under partiledardebatten när Sabuni och Åkesson rök ihop i duellen om migration. Att L är ett hederligt parti råder det inga tvivel om, men frågan är hur det ska hålla sig på rätt sida av de omtalade röda linjerna.

Första silen delades ut i helgen och var gratis. Prislappen för att stödja en M-KD-regering kommer dock successivt att höjas. För Sverigedemokraterna är helgens gemensamma utspel endast ett litet, första steg.

Det här är bara början.