Universitet ska inte ha ”trygga rum” för studenter
Högre utbildning har historiskt sett varit en viktig arena för fritt tänkande där idéer, tankar och allehanda fenomen har undersökts, diskuterats och analyserats. Denna funktion är förvisso central än i dag, men den är under hot – inte minst av lättkränkta studenter. Visst, ordet lättkränkt är vid det här laget missbrukat och syftar numera till att håna meningsmotståndare. Men vilket annat ord kan bättre beskriva de tendenser som utspelar sig inom delar av universitetsvärlden där studenter i allt högre grad vägrar konfronteras med föreställningar som skiljer sig från deras egna?
Det senaste svenska exemplet gäller Lunds universitet där den undervisande läraren i psykologi, Johan Grant, blivit avsatt. Anledningen? Ett moment i auktoritetsrelationer som universitetet erbjudit sedan 80-talet har av en mindre grupp studenter anklagats för att ställa grupper mot varandra och utöva ”heteronormativt förtryck”. Detta trots att majoriteten av studenterna på det stora hela varit nöjda med kursen.
I en debattartikel i Svenska Dagbladet (16/2) beskriver Grant med stöd i socialpsykologi hur den nya generationen studenter i mångt och mycket är styrda av sina känslor. Vad den enskilda känner är viktigare än den faktiska sanningen. Känslor blir därmed viktigare än förnuft. Detta ställer förstås nya krav på universiteten som i alla tider präglats av motsatsen. Och det gör det också svårare för studenter att vara lyhörda inför det som kan uppfattas som främmande.
Att känslor är överordnade förnuftet bland dagens studentgeneration menar Grant beror på den curlingmentalitet som åtminstone sedan 90-talet har gjort sig gällande inom barnuppfostran. Och ja, om inte barn tillåts möta mindre motgångar när de är små är det inte konstigt att de vuxna motgångarna blir betydligt svårare hantera. Till och med så banala motgångar som att i undervisningssammanhang konfronteras med föreställningar som inte överensstämmer med den egna övertygelsen.
Förutom att det mer eller mindre blir omöjligt att föra en vettig diskussion blir det än mer omöjligt att överhuvudtaget utmana personers verklighetsuppfattningar, vilket till syvende och sist är poängen med alla former av utbildning. Att sålla sig efter vad studenter känner och uppfattar riskerar att urholka den bildningstradition som den högre utbildningen vilar på, och därmed riskerar det fria tänkandet att ta skada. Det är i dessa tider av polarisering och fördummande debatter som vi borde värna om dessa kvalitéer allra mest.
