Unik dom som väcker nya frågor

Den så kallade urminnes hävd som förankras hos de samer som sedan flera hundra år verkat på platsen har nu alltså tillfallit samebyn som i dag finns på samma plats. Men ättlingar till dessa samer som i dag inte är med i Girjas sameby får alltså inte ta del av rättigheterna. Skulle de vilja det ligger makten hos Girjas att anta dem som medlemmar.

Även om det redan i dag är förbehållet samebymedlemmar att utöva renskötsel drar rättigheterna nu iväg ytterligare. Girjasmedlemmar får inte bara exklusiv rätt att utöva jakt och fiske på sitt område, utan ges också makten att upplåta den rätten till utomstående. Det innebär alltså att de som tidigare kunnat köpa jakt och fiskekort hos länsstyrelsen nu får vända sig till Girjas sameby, med risk för att bli nekade.

Allt eftersom dessa exklusiva rättigheter bres på finns ytterligare anledning att ifrågasätta systemet med samebyar, och deras rätt att bestämma vilka som inkluderas och exkluderas. Den makten har missbrukats av vissa, till exempel genom att kvinnor har stängts ute.

För att minska exklusiviteten för just samebyarna vore det till exempel lämpligt om alla samer fick ta del av vissa exklusiva rättigheter, exempelvis jakt och fiske. Ett annat alternativ som vissa förespråkar är att tvinga alla samebyar att öppna upp sig även för icke-renskötande samer, så att dessa kan få jakt- och fiskerätt. Båda dessa möjligheter skulle dock inskränka den historiska förankring som samebyarna har. Men kanske kan det inte hjälpas.

Om de hemskheter som staten tidigare utsatt samer för ska kunna ersättas på rätt sätt behöver exklusiva rättigheter balanseras med samma skyldigheter och bördor som gäller alla andra. Vi måste också inse att samebyarna utgör ett rättsosäkert system som får makt över allt tyngre rättigheter. Rättsstaten bör därför vara försiktig med att ge ytterligare rättigheter till organisationer med godtyckligt medlemskap, samtidigt som andra kan stängas ute.