Ulricehamn hade förtjänat bättre
Ungefär samtidigt så beslutade fullmäktige i Ulricehamn att det ska bli... Ja, vadå?
Det vill säga beslutet är förstås glasklart i formell mening. Lars Holmin yrkade avslag till kommunstyrelsens förslag och samtliga närvarande partier yrkade bifall till Holmins avslagsyrkande. Det blev 46–0 och det kommer inte att vara några oklarheter när protokollet justeras nästa måndag.
Ändå är skolfrågan mer oviss än någonsin, åtminstone om man med skolfrågan avser det som förslaget handlade om, nämligen hur man ska ”... skapa starka och hållbara enheter med förutsättningar att leva upp till kvalitetskraven”.
Formuleringen är hämtad ur skrivelsen från beredningen för lärande. Och det var med den utgångspunkten som beredningen också lade fram förslaget till ändrad skolstruktur, det förslag som nu inte ska genomföras. I varje fall inte nu.
Det står förstås politikerna fritt att ändra uppfattning även om det onekligen kom väldigt hastigt på. Men den som avvisar en lösning av en tung beredning har också ett ansvar för att ge ett annat förslag. Hela poängen med att ändra skolstrukturen har varit att värna om hela kommunen och alla barn. Skollagens skärpta krav på bland annat rätt till stöd och tillgång till elevhälsa gäller alla.
Det gör det besvärligt för politiker i många små kommuner. Men skollagens fokus är eleverna och deras rättigheter, inte politikerna och deras svårigheter att prioritera.
Ett sätt att se till att man kan leva upp till lagen är att ändra skolstrukturen, det vill säga ha mer hållbara enheter. När nu fullmäktige avvisat det återstår frågan hur man tänker göra istället.
Höja skatten? Lägga ner andra skolor? Ta pengar från äldreomsorgen? Skjuta över ansvaret på en folkomröstning? Sticka huvudet i sanden och tro att saker ändrar sig av sig själva?
Fullmäktige har försatt skolfrågan i ett ovisst vänteläge. Det är beklagligt.
Ulricehamn hade förtjänat bättre.
Ledarredaktionen
