Tur att Obama inte behöver infria svenska förhoppningar
Löfven gratulerade honom till att likt Socialdemokraterna tänka mycket på rättvisa. Åsa Romson hyllade honom för att vara en ledare med en modern syn på migration och miljö och Birgitta Ohlsson sade sig vara glad både som folkpartist och feminist.
Dagen efter valet var det många som vill vara med och skriva manus till presidentens tacktal och långt fler än de som röstade på honom vill på något sätt sola sig i glansen av hans valframgång.
Obamafebern är inte lika het som förra gången, men det är ingen tvekan om vilken av kandidaterna som funnits närmast nästan alla svenska politikers hjärtan (och för all del den här ledarsidans också).
Men inte bara nära deras hjärtan. För ibland har det nästan låtit som om en del svenska politiker på allvar trott att Obama blivit inspirerad av vad just de skrivit i sina partiprogram om miljö, jämställdhet eller arbetslinjen och så vidare. Som vore det bara en tidsfråga innan delad föräldraförsäkring och maxtaxa i förskolan står i tur på hans agenda.
Det lär dröja. Obama kommer att vara upptagen nog ändå. Han förväntas pressa ned arbetslösheten, sanera statsfinanserna, reformera sjukvården och ta starkare initiativ i utrikespolitiken – för att bara nämna något av vad som står på den lista presidenten har att hantera.
Eller för att uttrycka det annorlunda: Det är nog tur att han inte därtill behöver infria svenska förhoppningar.
Ledarredaktionen
