Kajsa Kettil: Tro inte på att Åkesson bara vill ”utvärdera” EU

Flera av frågorna besvarades förra veckan när Sverigedemokraternas partiledare gav sig ut i offentligheten igen. I intervjuer i bland ”Ekots lördagsintervju” (SR 29/4) lät han väljarna förstå att han har ägnat sig åt internt arbete och att han inte har några avgångsplaner. Men en veckas semester utomlands har också hunnits med.

Gott så. Även partiledare och riksdagsledamöter förtjänar ledighet.

Väljarna, däremot, de förtjänar seriösa makthavare som ser verkliga samhällsproblem och erbjuder rimliga lösningar.

Det gör generellt sett inte Jimmie Åkesson och hans SD. Det är ett faktum att detta parti är överrepresenterat när det handlar om skandaler med rasistiska förtecken, och vid sidan av hjärtefrågan invandring har klimatet fått alltmer fokus. Till skillnad från vedertagen forskning är SD inte särskilt bekymrade över den globala uppvärmningen, och driver linjen att det finns länder som är större klimatbovar än Sverige och att dessa borde anstränga sig mer. Svenskarna ska därför kunna tanka billigare diesel och bensin, vilket bara är möjligt om reduktionsplikten sänks till ett minimum. Ledarsidan har uppmärksammat turerna kring Elsa Widding som häromdagen lämnade SD men stannar kvar i riksdagen som politisk vilde.

Mats Persson (L), minister med ansvar för utbildning, forskning och folkbildning, har liksom partiledaren Johan Pehrson (L) riktat befogad kritik mot hennes kunskapsförakt. Hennes tidigare partiledare Jimmie Åkesson vill däremot tona ner situationen. I tisdagens Aktuellt (SVT 2/5) höll han inte med om att hon skulle ha visat förakt för vetenskap. Naturligtvis vet han vad hon har sagt och gjort, men han säger som han gör eftersom han vet att det går hem hos väljarna. Den som kämpar med sin privatekonomi, som oroas över krig och inflation kan lockas av att hitta något att skylla på, och helst få en enkel lösning levererad. Sådant kan Sverigedemokraterna.

Det för oss in på EU-spåret. För tisdagens EU-kritiska utspel, levererad i form av en debattartikel (Aftonbladet 2/5) handlar inte om att ”utvärdera vårt medlemskap i unionen”, utan om att bjuda sympatisörerna på en syndabock. För nu går det inte längre att skylla alla problem på regeringen, eller ”etablissemanget” som är den glosa partiet brukar föredra.

Genom Tidöavtalet är samarbetspartierna förhindrade att bråka med varandra alltför mycket om frågor som ingår i överenskommelsen. Men det finns några luckor. EU är en av dem, och ironiskt nog gynnar det både SD och L att verbalt puckla på varandra här. För Sverigedemokraterna brådskar det att hitta någon att ge skulden för dyrare bränsle, el och mat – Liberalerna får möjlighet att argumentera för fördelarna med unionens samarbete.

Lyckligtvis är det mest på de politiska ytterkanterna som EU-skepsisen finns. Men det är värt att ha i minnet att SD så sent som för fyra år sedan slopade kravet på ett EU-utträde. Detta skedde strax efter att en opinionsundersökning från Statistiska centralbyrån, SCB, visade att stödet för det svenska medlemskapet i unionen var historiskt högt; 59 procent var för och endast 16 procent emot.

Det visar att Jimmie Åkesson är beredd att – åtminstone till viss del – anpassa politiken efter väljarnas åsikter. När han nu väljer att skapa en politisk motsättning kring EU är det sannolikt för att han gör analysen att hans befintliga och tänkbara sympatisörer är mottagliga för det. Och metoden han använder är bekymmersam, i synnerhet eftersom EU påstås vara skadligt för den svenska demokratin: ”I takt med en sådan utveckling kommer folkviljan som återspeglas av resultatet i riksdagsvalen bli mindre och mindre relevant. Våra allmänna val i Sverige kommer snart att sakna betydelse för Sveriges utveckling.”

Budskapet är inte bara felaktigt, det är farligt också. Ingen har påstått att EU är felfritt, men alternativet till gemenskap och samarbete är slutenhet och misstänksamhet.

Debattartikeln skulle kunna ses som en smygstart på valkampanjen inför nästa års EU-val. Med tiden kommer fler partier att haka på och ge sin syn på unionen och Sveriges roll. En konstruktiv valkampanj rymmer naturligtvis både ris och ros till arbetet i Bryssel. Men en sak bör inte ifrågasättas: Att det är tack vare öppenhet och samarbete Sverige har utvecklats till en rik kunskapsnation. Den som misstänker motsatsen kan ta en titt på valfri sluten stat och sedan utvärdera.