Till sist tog han sitt ansvar

Vänsterpartiets Lars Ohly avstod från att testa förtroendet inom partiet vid kongressen i januari. Därigenom ger han gott om tid och utrymme för kandidaterna Jonas Sjöstedt, Ulla Andersson och Hans Linde att profilera sig.

Det var ett klokt drag. Likväl har Lars Ohly dröjt alldeles för länge med avgångsbeskedet. Under Ohlys tid vid makten har vänstern backat under två riksdagsval och två val till Europaparlamentet. Gudrun Schyman ledde ett tioprocentsparti, Ohly ett parti som varit fast cementerat runt fem–sex procent och i senare opinionsmätningar balanserat på spärrgränsen till riksdagen.

Sedan riksdagsvalet 2010 har kraven på Ohlys avgång växt allt starkare tills de nådde ett slags crescendo under Vänsterpartiets dag i Almedalen. Redan då i början av juli stod det klart att hans chanser till omval var små.

Om man suttit sju år vid makten blir det extra svårt att leda ett parti som vill ha förnyelse. När man dessutom har tre kompetenta kandidater och mer än hälften av partidistrikten emot sig framstår det som en omöjlighet.

Lars Ohly höll länge fast vid en förnekelsestrategi. Trots förlustval och dåliga opinionssiffrorna framhärdade han i att han blir bättre och bättre som partiledare. Ohly verkar ha haft svårt att ta till sig sitt eget ansvar för partiets tillbakagång.

Man drar sig till minnes hans skröna om att han spelat fotboll med Nacka Skoglund och hur svårt det var att frånsäga sig epitetet ”kommunist”. Positiva utlåtanden om de socialistiska staterna så sent som på 1980-talet formar också bilden av Ohly och blir en del av hans politiska testamente.

Ohlys första år vid makten präglades av kamp mellan förnyare och traditionalister. Han har lett ett parti som rensat ut, vänt sig inåt och blivit smalare. Samtidigt går det inte att bortse ifrån att Ohly omvaldes tre gånger, den sista gången i juni 2008, med 203 röster av 223.

Toppstyrning och likriktning av partiet säger någon. Jo visst, men det skvallrar även om en långvarig popularitet trots motgångarna. Han gjorde Vänsterpartiet till det leende partiet. Men när Ohly lämnar posten innebär det också att partiet har chansen att breddas.

Ledarredaktionen