Anela Murguz: Tänk om förortsflickan fick lika mycket uppmärksamhet som förortskillen
Som en ung kvinna som vuxit upp på Hässleholmen och Norrby har jag flera gånger slagits av hur bilden av ”förorten” domineras av unga män. Någon inflytelserik typ i majoritetssamhället kan komma på tanken att man behöver lyfta fram ett exempel från ett utsatt område. Vem kontaktar man då om inte den lokala fotbollsprofilen, driftige entreprenören, artisten eller den tidigare gängkriminella unga mannen som lämnat det livet för att vara en förebild åt andra?
Vi andra, däremot. Vi som växt upp under liknande villkor, i samma kontext och med väsensskilda förutsättningar från många andra svenska ungdomar – men som är av motsatt kön – är inte lika efterfrågade tyvärr.
Visserligen har det blivit bättre på senare år. Till exempel har tjejgruppen A sister thing, som drivs av tjejer för tjejer på Norrbyhuset i Borås, och deras viktiga verksamhet uppmärksammats medialt. Sådana positiva exempel behövs för att påminna om att flickor i dessa områden har lika mycket rätt att ta plats i samhället som andra.
Men trots dessa fantastiska initiativ värderas tjejers och killars erfarenheter från utsatta områden fortfarande olika. På något sätt är det häftigare att tackla sig fram från utanförskapets bojor än att plugga sig igenom den. Det är som om man inte kan mätta sig på klassresor som den Zlatan har gjort att man måste hitta så många exempel som möjligt. Men det leder till att de flickor som genom något strängare regler än sina bröder, flit och ansträngning gjort liknande klassresor hamnar i skymundan.
Liknande tendenser finns också när det gäller utanförskapets baksida; gängkriminaliteten. Även på det området domineras berättelserna av männens perspektiv, vilket i och för sig inte är konstigt med tanke på att överrepresentationen av män är kraftig. Det betyder däremot inte att kvinnor inte är kapabla till att hamna i kriminalitet eller begå våldsbrott. Normbrytande beteenden förekommer även bland tjejer och har precis som klassreseexemplen glömts bort.
”Förutom att kartlägga och få ett hum om omfattningen av problemet behöver framför allt kunskapen om kvinnliga brottslingar bli bättre, liksom hur förutsättningarna ser ut för de tjejer som är i farozonen.”Anela Murguz
Det kan leda till att många blir tagna på sängen av den utveckling som sker inom gängmiljön. Tidigare i veckan rapporterade bland annat DN (16/11) om Socialstyrelsens kartläggning där det framgår en ökning av orosanmälningar om flickor i kriminalitet. Någon exakt omfattning har man inte lyckats ringa in. Däremot är trenden tydlig och går i linje med tidigare uttalanden från bland annat polis.
2021 gick Stockholmspolisen ut med att man såg en fördubbling av tjejer i kriminella gäng. Senare det året startade Nationella operativa avdelningen, Noa, en kartläggning av kvinnors roll i den organiserade brottsligheten.
Det är bra att polisen fått upp ögonen för problematiken, men det är inte säkert att allmänheten eller politikerna har gjort det. Förutom att kartlägga och få ett hum om omfattningen av problemet behöver framför allt kunskapen om kvinnliga brottslingar bli bättre, liksom hur förutsättningarna ser ut för de tjejer som är i farozonen.
Men alldeles oavsett följer det ett tydligt mönster: Det spelar ingen roll om en förortstjej gör en klassresa eller hamnar snett. Det är ändå fler som är mer intresserade av killens berättelse.
