Ta ryska hot på allvar
Förr skrattade vi åt att Sverige var det enda landet där försvaret av gränserna ställdes in under de stora helgerna. Men det är trots allt en sanning som bara gällde när det fortfarande fanns ett starkt försvar värt namnet. Nu är det mer eller mindre öppet året om.
Låt vara att det så beryktade enveckasförsvaret kanske kan verka lite längre än så, men i allt väsentligt saknas den förmåga till självförsvar som krävs i en allt mer osäker omvärld.
Under annandag jul testade Ryssland en medeldistansraket som kan bära kärnvapen, och som förflyttar sig med 20 gånger ljudets hastighet. I sitt jultal kallade Vladimir Putin detta för en ”nyårspresent till det ryska folket”. Det ryska folket hade naturligtvis varit mer betjänta av ”presenter”som rättsstat, fria val och satsningar på sociala välfärdsreformer och miljöförbättringar. Men sådant står inte på den auktoritära regimens agenda.
Missiltest som detta handlar oftast om att förstärka bilden av Putin som det personifierade ryska hotet mot väst, vilket den brittiske propagandaexperten Peter Pomerantsev konstaterar i en intervju med EUobserver. Målet skulle den här gången vara att få Nato och EU att dra sig för att ge Ukraina stöd i kriget mot Ryssland.
För svensk del är varje ryskt hot mot omvärlden eller spektakulärt vapentest en påminnelse om att det i vårt närområde finns starka politiska krafter som inte delar vår, våra vänners och grannars uppfattning om hur samhället ska vara beskaffat. Men samtidigt är det angeläget att inte blåsa under Putins inrikes ambitioner.
Det finns all anledning att förhålla sig kall till rysk propaganda, men det är samtidigt nödvändigt att ha beredskap för att kunna reagera när hoten blir allt fler och kommer allt tätare. Sverige måste ha förmågan att välja en medelväg.
En sådan förutsätter ett starkt försvar och en fördjupad gemenskap inom ramen för de försvarssamarbeten som står oss till buds. På egen hand står vi utlämnande till den stora ovissheten.
