PJ Anders Linder: Ta nu väl vara på blodbadet, SVT
För ungefär tio år sedan kom hon ut med två romaner med den engelske kungen Henrik VIII:s högra hand, Thomas Cromwell, som centralgestalt. De gavs ut i svensk översättning 2013 och 2014 som Wolf Hall och För in de döda. Året därpå sände SVT den tv-serie, baserad på böckerna, som BBC producerat. Responsen blev enastående. De som läste eller tittade var många, och de har inte glömt.
PJ Anders Linder
är chefredaktör i Axess Magasin.
Nu finns en tredje och avslutande del publicerad. Den kommer på svenska till hösten hos Weyler förlag och blir en av höstens stora läsfester för den som väntar. Själv kunde jag dock inte ge mig till tåls utan släpar sedan en tid runt på The Mirror & the Light och dess knappt 900 sidor. Jag kan få diskbråcket tillbaka på kuppen, men den risken är jag villig att ta.
Språket skimrar som i tidigare delar. Cromwell fortsätter att tvinna hänsynslöshet och idealism till ett rep som kan hala fram rikedom, makt och död: till sist även för honom själv På några ställen har jag skrivit ”DT” i marginalen när beskrivningen av kung Henrik obönhörligen leder tankarna till Donald Trump. Trots att jag vet hur historien slutar vänder jag ivrigt blad för att få reda på hur det går.
Som om boken i sig inte skulle vara nog sätter den fart på associationer som rör livet utanför pärmarna. Varför, till exempel, är engelsmännen så mycket bättre än vi på att hålla historien vid liv och angelägen? Därför att deras historia är världsomspännande, global och mycket mer mångfasetterad än vår? Ja, det kanske kan stämma vad gäller senare sekler, men när det kommer till 1500-talet är parallellerna tvärtom slående. Medeltidens eviga inbördeskrig ebbar ut. Nya dynastier tar plats på tronen och använder reformationens idéer för att stärka centralmakten, tvinga den romerska kyrkan på reträtt och lägga rabarber på dess rikedomar. Småstater i Europas utkant förbereder sig för att under en tid (Sverige) eller varaktigt (England) inta en av huvudrollerna på världsscenen.
I England heter dynastin Tudor, i Sverige kommer den att kallas Vasa. I England är Tudor en ständig referens och det kommer hela tiden nya romaner, dramatiseringar och dokumentärer. I Sverige lyser denna avgörande epok framför allt med sin frånvaro med några tappra populärhistoriker som undantag. Vi firar nationaldag den 6 juni till minne av Gustav Vasas kungaval, men hur många brukar få rätt på den frågan när tidningarna gör sina obligatoriska enkäter på stan?
För några år sedan förslog jag att tv-makare borde matcha ”The Tudors” med en svensk ”Ätten Vasa”. Även i vårt hörn av 1500-talsvärlden fanns det bondeuppror, familjeintriger, religiös fanatism och politiska mord att gestalta, och vi kan addera en extra krydda i form av hisnande vyer från en svårvallad skidtur från Mora mot Norge. Hittills har intresset varit svalt, men Hilary Mantel inspirerar mig att rida käpphästen ännu ett varv och blåsa i basun:
Hör upp, SVT, ni har ett folkbildande uppdrag och miljarder på kontot: ta nu litet ansvar för att öka historieintresset. Hjälp svenskar att få syn på sig själva och nyinflyttade att förstå vart de har kommit! Det finns bättre nycklar till Sverige och svensk identitet i vår historia än i det mesta av vad allsköns modernister fått ihop.
Om ni sätter igång inom kort bör det gå bra att få en ambitiös satsning klar till 2023, då fem sekler gått sedan kungavalet. Vill ni lansera en riktigt häftig pilot, ett smakprov som kan locka även den annars mer svårflirtade publiken, erbjuds ett guldläge redan i höst. Den 8 november är det 500 år sedan Stockholms blodbad.