Svenskt Näringsliv borde kunna säga ifrån

Ledare Artikeln publicerades
Jan-Olof Jacke, vd för Svenskt Näringsliv, presenterade ett räddningspaket för näringslivet som kostar staten och skattebetalarna 200 miljarder kronor. Men att uttala sig om aktieutdelning, det ville inte Jacke göra.
Foto: Claudio Bresciani/TT
Jan-Olof Jacke, vd för Svenskt Näringsliv, presenterade ett räddningspaket för näringslivet som kostar staten och skattebetalarna 200 miljarder kronor. Men att uttala sig om aktieutdelning, det ville inte Jacke göra.

Företagen behöver hjälp och stöd av stat och skattebetalare. Det minsta företagens och näringslivets organisationer kan göra i det läget är att tala klarspråk om vikten av att vara återhållsamma med aktieutdelning.

Finansminister Magdalena Andersson (S) sa i början av veckan att hon och regeringen var öppen för att lyssna till alla förslag som kan minska bördan för företagen och samtidigt rädda jobben. Den inställningen är välkommen – och nödvändig. Sverige befinner sig i en situation där det inte finns anledning att ta andra hänsyn än till sådant som kan minska bördorna.

I det läget gäller det som sagt att lyssna, vara öppen – men också att låta fler vara inblandade i besluten.

Under tisdagen presenterade Svenskt Näringsliv sitt åtgärdsförslag. Vd Jan-Olof Jackes budskap var allt annat än hoppingivande: ”Det är uppenbart att konsekvenserna för företagen är väldigt, väldigt dramatiska. Det sker med en hastighet och med en kraft som vi inte hade kunnat förutse”.

Överst på önskelistan står utökat system för korttidspermittering som gör det möjligt att minska sysselsättningen till noll procent. Företagens andel av den totala lönekostnaden bör minska i samma grad som minskningen av arbetstiden. Men också en så kallad ”räddningsersättning” efterfrågas för de företag där omsättningen faller med minst 40 procent, där statens insats blir att täcka 25–80 procent av kostnaderna under perioden mars till maj. Dessutom slopade arbetsgivaravgifter och egenavgifter för alla företag under tre månader, sänkt ränta vid anstånd med skatteinbetalningar och statliga kreditgarantier och statlig bankgaranti så att banker kan låna ut pengar till fler företag – men dela risken med staten.

I måndags var det Moderaterna som presenterade sina förslag för att möta samma problem som Svenskt Näringsliv. Även här fanns det inslag som regeringen bör kunna överväga och komma överens om utan större åthävor.

Den viktigaste av förslagen är att slopa arbetsgivaravgiften för alla företag. Det skulle i ett slag minska kostnadstrycket i företag vars verksamhet håller på eller redan har stannat av.

Att M vill ”åtgärda bristerna” i regeringens ändringsbudget är lovvärt. Storleken på den politiska pekpinne som döljer sig i ordet ”bristerna” ska dock inte överdrivas, framför allt inte med tanke på att det finns en inneboende svaghet i regeringens insatser så här långt: Det saknas stöd för enmansföretag. Familje-, bemannings- och välfärdsföretagen omfattas inte av det nya systemet för korttidsarbete. Detta bör åtgärdas skyndsamt.

Varför?

Av den enkla anledningen att nu måste alla inse vikten av att se till företagens fortlevnad. Det kommer en tid då coronaviruset inte längre utgör en samhällsfara och då ska hjulen kunna snurra igen.

Att ge hjälp under en övergångstid kan därför vara av största vikt.

Men det går inte att med ena handen be om hjälp om sedan den andra används för att dela ut pengar till aktieägarna.

Två exempel som har stuckit i ögonen: Handelsbanken har på förslag till bolagsstämman att dela ut 11 miljarder kronor till aktieägarna; beskedet under tisdagseftermiddagen var att det beslutet skjuts upp. För AB Volvo väntas aktieägarna få dela på 9,5 miljarder. Många företag väljer dock att skjuta på beslutet.

Moderatledaren Ulf Kristersson sa det bra i en kommentar under tisdagseftermiddagen: ”Jag tycker att det är ganska enkelt, ja självklart. Alla de bolag som nu, på olika sätt, tar emot offentliga stöd bör avvakta”.

Om denna återhållsamhet finns bred samsyn från höger till vänster. Därför är det inte så lite beklagligt att Svenskt Näringslivs ledande företrädare, som däremot vältaligt och i detalj ber staten om ett räddningspaket värt 200 miljarder kronor, inte förmår sig att säga något annat i vad som är en djupt moralisk fråga än att ”det är upp till företagsstyrelserna”.

Vi begär mer av Svenskt Näringsliv än så.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.