Strömbäck: Vridna medier är en myt

Ledarkrönika ,
”Sett till forskningen talar helt enkelt det mesta för att det är en myt att svenska riksmedier är vänster- eller högervridna”, skriver Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation vid Göteborgs universitet i sin första krönika på BT:s ledarsida.
Foto: Mikael Hermansson
”Sett till forskningen talar helt enkelt det mesta för att det är en myt att svenska riksmedier är vänster- eller högervridna”, skriver Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation vid Göteborgs universitet i sin första krönika på BT:s ledarsida.

Ända sedan jag började forska kring politisk kommunikation har frågan om mediernas politiska partiskhet varit återkommande.

I början av 2000-talet kom kritiken mest från vänster, med Maria-Pia Boethius ”Mediernas svarta bok” som ett exempel. Under 2010-talet har kritiken mest kommit från höger, framförallt den mer extrema högern men även från bland annat moderater. Medan vänstern kritiserar medierna för högervridning och söker förklaringen hos medieägarna och deras politiska sympatier samt den ekonomiska strukturen i mediebranschen kritiserar högern medierna för vänstervridning och söker förklaringen hos journalisterna och deras politiska sympatier.

Ett visst fog finns för misstankarna. Vänsterkritiker har rätt i att mediebranschen i allt väsentligt är privat, och troligen i att de flesta medieägare står till höger om allmänheten. På samma sätt har högerkritiker troligen rätt i att journalister står till vänster om allmänheten, även om den studie som det oftast hänvisas till är runt åtta år gammal. Hur giltig den är idag är därför en i högsta grad öppen fråga.

Detta till trots visar återkommande innehållsanalyser av svenska riksmedier att det inte finns något fog för påståenden om att medierna systematiskt skulle vara vänster- eller högervridna – åtminstone inte i bevakningen av de politiska partierna. Visst kan olika partier gynnas eller missgynnas av mediebevakningen, men det handlar om olika partier vid olika tillfällen – inte samma partier. Dessutom kan ett parti gynnas på ett sätt – exempelvis av tonen i medierapporteringen – och missgynnas på ett annat – exempelvis av vilka frågor som står i fokus för mediernas bevakning. Om medierna verkligen vore högervridna skulle mediebevakningen systematiskt gynna partier till höger, och om de verkligen vore vänstervridna skulle mediebevakningen systematiskt gynna partier till vänster. Istället gynnas och missgynnas olika partier vid olika tillfällen. Under valrörelsen 2018 fick exempelvis allianspartierna en mer gynnsam mediebevakning än de rödgröna partierna: mest gynnsam bevakning fick Liberalerna, följt av Vänsterpartiet och Kristdemokraterna.

Sett till forskningen talar helt enkelt det mesta för att det är en myt att svenska riksmedier är vänster- eller högervridna. Frågan är om de som återkommande påstår annat inte känner till den forskning som finns – eller om de vägrar ta till sig den eller struntar i den? I det senare fallet reducerar de sig själva till desinformationsbildare: personer eller organisationer som återkommande sprider information som är falsk och/eller missvisande och/eller tagen ur sitt sammanhang och irrelevant i det sammanhang där informationen används.

Sådana personer är det svårt att ha respekt för.

Jesper Strömbäck

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.