Annons

Jesper Strömbäck: Lögner skadar demokratin

Spridandet av lögner undergräver det demokratiska samtalet. Opinionsbildare behöver ta striden mot falska verklighetsbeskrivningar.
Jesper Strömbäck
Ledarkrönika • Publicerad 1 februari 2021
Jesper Strömbäck
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Manifestation mot falska nyheter 2018.
Manifestation mot falska nyheter 2018.Foto: Anders Wiklund/TT

För att demokratin ska fungera krävs det att människor har åtminstone någorlunda goda kunskaper om politik och samhälle. Det är en förutsättning bland annat för att människor på ett genomtänkt sätt ska kunna ta ställning i politiska frågor, rösta på ett sätt som avspeglar deras preferenser, och utkräva ansvar av dem som har makten.

Om krönikören

Jesper Strömbäck

är professor i journalistik och politisk kommunikation vid Göteborgs universitet.

Samtidigt visar en lång rad studier att många människor har bristfälliga kunskaper om politik och samhälle. I en del fall handlar det om att människor saknar kunskap – i andra fall om att den ”kunskap” de bär på är felaktig. Eller för att formulera det annorlunda: beroende av vilken fråga det handlar om är en del människor välinformerade, andra oinformerade, och ytterligare andra felinformerade.

Annons

Det är ett problem i sig, vilket kan illustreras av att många faktiskt tror att Trump vann valet. Det finns också många studier som visar att felaktiga uppfattningar påverkar människors politiska åsikter. Exempelvis visar studier att människor som överskattar hur mycket pengar som går till välfärd är mer benägna att vilja skära ner på välfärden och att människor som överskattar antalet invandrade har mer invandringskritiska åsikter. Det illustrerar en gammal sanning: att bilden av verkligheten ofta har lika stor eller större betydelse än den faktiska verkligheten.

Ett annat problem är att mycket talar för att klyftorna mellan de välinformerade, de oinformerade och de felinformerade håller på att öka. Det grundläggande skälet handlar om förändringarna av medielandskapen, vilka har betydelse på flera sätt. Låt mig nämna två.

För det första har medieutbudet expanderat kraftigt. Det gör att människor tvingas vara mer selektiva. Det i sin tur leder till ökade skillnader i mediekonsumtion, bland annat mellan de som är politiskt intresserade och de som inte är det. Medan politiskt intresserade fortsätter konsumera nyheter, vilket leder till ökade kunskaper om politik och samhälle, har det blivit lättare för de som inte är intresserade att konsumera medier utan att exponeras för nyheter. Det riskerar att leda till en ökande klyfta mellan de välinformerade och de oinformerade.

”Ett annat problem är att mycket talar för att klyftorna mellan de välinformerade, de oinformerade och de felinformerade håller på att öka.”

För det andra har utbudet av politiskt partiska ”alternativa” medier ökat kraftigt, inte minst online. Det har gjort det enklare för människor att söka sig till medier som bekräftar deras verklighetsuppfattningar och åsikter, men som samtidigt ofta ger missvisande och ibland helt felaktiga bilder av verkligheten. Det i sin tur riskerar leda till en ökande klyfta mellan de välinformerade och de felinformerade.

Ur det här perspektivet är det kanske inte konstigt att den politiska debatten allt mer har kommit att handla om hur verkligheten ser ut snarare än om hur partierna vill reformera samhället. Dessvärre har det också skapat incitament för partierna att anpassa sig till hur deras målgrupper uppfattar verkligheten – även när de är felinformerade. Återigen är Trump ett tydligt exempel, men fenomenet finns också här. För att det inte ska bli ett växande problem krävs det av opinionsbildare på alla nivåer att tydligare ta strid för vad som är fakta och sanning och motstå frestelsen att smeka människors missuppfattningar och fördomar medhårs.

Annons
Annons
Annons
Annons