Jesper Strömbäck: Folkvalda kan bli ett hot mot demokratin
En av de farligaste myterna när det gäller hoten mot demokratin är att demokratier normalt sett går under genom att den politiska makten tas över genom våld, och att de nya makthavarna avskaffar demokratin och olika demokratiska fri- och rättigheter. Så kan ske – men det är inte det vanligaste. Det vanligaste är istället att politiska ledare, valda i demokratiska val, successivt försvagar de institutioner och fri- och rättigheter som är nödvändiga för att demokratin ska fungera. Successivt monterar de ner demokratin och för landet i en allt mer auktoritär riktning, tills landet inte längre kan räknas som demokratiskt. Som statsvetarna Steven Levitsky och Daniel Ziblatt konstaterar i ”How Democracies Die” (2018): ”Den tragiska paradoxen med valda makthavare som för länder i auktoritär riktning är att demokratins lönnmördare använder demokratin – gradvis, subtilt, kanske även legalt – för att döda den” (egen översättning).
Jesper Strömbäck
är professor i journalistik och politisk kommunikation vid Göteborgs universitet.
Runt om i världen finns det allt för gott om exempel på detta, från Brasilien, Indien och Venezuela till Turkiet, Ungern och USA. Enligt forskningsinstitutet V-Dem vid Göteborgs universitet är nu en majoritet av världens länder icke-demokratiska, för första gången sedan 2001. Till och med ett av EU:s medlemsländer, Ungern, räknas nu som icke-demokratiskt. De statligt sanktionerade attackerna mot och underminerandet av rättssäkerheten, mediernas frihet och yttrandefriheten har tilltagit, för att bara nämna några exempel. Liknande resultat visar den senaste årsrapporten från Freedom House.
Ändå tycks protesterna mot utvecklingen svaga, som om hoten mot demokratin inte var på riktigt. Ändå tycks många resonera som att demokratin i just deras land inte är hotad. Ändå tycks många fast i myten att demokratin bara är hotad på allvar om det finns grupper som med våld försöker störta den. Ändå tycks många inte se det hot som auktoritära populistiska partier och ledare utgör.
Detta inkluderar Sverige, där i princip alla säger sig vara demokrater men där man kan fråga sig hur starkt stödet för demokratin egentligen är. Visserligen anser över 90 procent av svenskarna enligt World Values Survey att demokrati är ett mycket eller ganska bra sätt att styra ett land, men, det finns ett men: Samtidigt svarar runt 26 respektive 37 procent att det vore mycket eller ganska bra med ”en politisk ledare som inte behöver bry sig om parlament och val” respektive ett system där experter, inte regeringen, fattar besluten.
”Ändå tycks många inte se det hot som auktoritära populistiska partier och ledare utgör.”
I ljuset av detta kan man fråga sig hur starka protesterna skulle bli om svenska politiker successivt började montera ner demokratin, genom att till exempel inskränka rättssäkerheten, religionsfriheten eller mediernas oberoende. Givetvis skulle de – likt demokratins lönnmördare i andra länder – försäkra oss om att de självfallet är goda demokrater och anklaga kritikerna för att överdriva eller ägna sig åt svartmålning.
Skulle vi protestera? Vilka skulle protestera? Och vilka skulle känna av tidsandan och anpassa sig?
