Kajsa Kettil: Stötta gärna barnfamiljer – men inte med kvinnofällor som flerbarnstillägget
När KD möttes för den gångna helgens riksting var familjepolitiken i centrum. För ett parti som vill styra bort fokus från usla opinionssiffror samt priset på el och falukorv är barnen en tacksam tillflykt.
Under rikstinget klubbades ett nytt familjepolitiskt program, vilket bland annat innebar ett beslut att KD ska verka för att föräldraförsäkringen ska förlängas ett halvår. Partiet vill även avskaffa kvoteringen i föräldraförsäkringen, det vill säga att vissa av dagarna är vigda åt vardera förälder, något som infördes i hopp om ett jämnare uttag mellan mamman och pappan.
Och så var det den känsliga frågan om flerbarnstillägget, det vill säga den extra summa som föräldrar får om de har två eller fler barn. Här gick åsikterna isär inom partiet; å ena sidan är det en klassisk kristdemokratisk instinkt att vilja stärka familjen och underlätta för föräldrar som vill vara hemma med sina små barn, å andra sidan finns det en medvetenhet att flerbarnstillägget leder till att utrikesfödda kvinnor i alltför stor utsträckning stannar hemma i stället för att arbeta eller studera.
Till slut blev den nya KD-linjen att flerbarnstillägget ska vara kvar men reformeras. Det liknar Liberalernas resonemang, den förra partiledaren Nyamko Sabuni illustrerade hur flerbarnstillägget har blivit en kvinnofälla genom att hon hänvisade till samtal med kvinnor i utsatta områden som kände en förväntan att skaffa fler barn just på grund av hur systemet är konstruerat.
Frågan är bara hur tungt de två småpartiernas åsikter väger. För de två större Tidöpartierna M och SD vill avskaffa flerbarnstillägget. I Sverigedemokraternas fall är det i vanlig ordning ett sätt att försvåra livet för invandrare och att avskräcka människor från att flytta hit. För Moderaterna är syftet snarare att uppmuntra kvinnor att ge sig ut på arbetsmarknaden.
”För ett parti som vill styra bort fokus från usla opinionssiffror samt priset på el och falukorv är barnen en tacksam tillflykt.”
Liberalerna och Moderaterna har rimliga anledningar till att vilja slopa eller förändra flerbarnstillägget. I dagens ekonomiskt pressade tid vore det oansvarigt att fortsätta betala bidrag som leder till att färre arbetar.
Naturligtvis är varje barn en gåva till den familj han eller hon föds in i. I förlängningen är varje medborgare också en gåva till samhället med tanke på den demografiska utmaningen när allt färre måste försörja allt fler. Men vuxna människor måste också kunna ta ansvar för att endast skaffa de barn de kan försörja själva utan statens hjälp.
Det betyder inte att familjer som vänder på varje krona ska lämnas i sticket. Däremot finns det andra sätt att stötta dem ekonomiskt än att slentrianmässigt pumpa ut bidrag. Ett exempel finns i höstbudgeten, där regeringen prioriterade ett jobbskatteavdrag för alla framför lägre skatt för höginkomsttagare. På samma sätt skulle arbetande föräldrar med flera barn kunna få en lättnad via skatten. En sådan modell skulle ge incitament till arbete, vilket förutom mer skatteintäkter innebär frihet till kvinnor som tjänar egna pengar.
Vår gemensamma välfärd behöver en liberal familjepolitik.
