Anela Murguz: Stödpaket räddar inte de allra fattigaste
Under maj månad var inflationstakten 7,2 procent. Det är den högsta uppmätta nivån sedan 1991, och som vem som helst kan märka genom att gå till närmsta mataffär där priserna på kaffe, ägg och kött drivit iväg.
Mycket tyder på att det kommer bli värre. Under onsdagen kommer en rapport om inflationsförväntningarna som tillsammans med föregående månads siffror om inflationstakten blir avgörande för vilket räntebesked Riksbanken ger den 30 juni. Flera banker tror på fortsatta räntehöjningar. Och om inte de höjda räntorna kyler ner inflationen finns risk för stagflation; när ökad inflation sammanfaller försvagad tillväxt.
Oavsett om värsta scenariot inträffar eller inte är prognoserna uppenbara: Det kommer bli dyrare att leva och hushållen kommer inte ha särskilt mycket pengar över till konsumtion. Höjda räntor i kombination med den höga inflationen urholkar reallönerna.
Men för den som äger sin bostad, har en bil och ett jobb är det enkelt jämfört med den som lever med små marginaler. Svenska Dagbladet (12/6) har till exempel skrivit om den ensamstående mamman Angela som bara har sju kronor kvar när hyran är betald. I artikeln vittnar Stadsmissionens lågprisbutiker i Stockholm om ett pressat läge och att kunderna blir fler. Även civilsamhället delar bilden av att fler personer har fått det svårare ekonomiskt.
”Det är framför allt yngre generationer som behöver lära sig att ekonomin går upp och ner, och att det är privatpersoner – inte staten – som ska ta höjd för det.”
Angela är långt ifrån ensam. Enligt SvD, som hänvisar till siffror från SCB, lever cirka 15 procent av svenskarna med så kallad låg ekonomisk standard. Det innebär att den ekonomiska standarden är mindre än 60 procent av medianvärdet i befolkningen.
Men om denna grupp är det tyst, åtminstone från politiskt håll. För när regeringen tidigare i år delade ut stödpaket riktade de sig brett, alltså även till hushåll som har det bättre ställt.
Ledarsidan har vid ett antal tillfällen under året pekat på de problem som finns när det gäller stödpaketen. Ett av dessa är att de sänder en destruktiv signal: Att staten backar upp hushållen så fort priserna börjar stiga. Det är farligt, särskilt med tanke på att många av dagens unga vuxna inte har erfarenheter av annat än högkonjunktur och goda ekonomiska utsikter. Det är framför allt yngre generationer som behöver lära sig att ekonomin går upp och ner, och att det är privatpersoner – inte staten – som ska ta höjd för det.
Dessutom verkar utgångspunkten vara att bevara dagens konsumtionsnivåer. Konsumtion är en viktig motor i det ekonomiska maskineriet, men att kunna fortsätta köpa klädesplagg, eller vad det nu må vara, är inte alls lika viktigt som att samtliga svenskar har mat på bordet.
I stället för stödpaket lagom kort tid innan valet borde regeringen satsa på att göra livet lättare för de som har det allra tuffast. Då behöver man se över de system som finns i dagsläget – inte skapa nya utgiftsområden.
